Vad får mig att tro att betyg innebär en ”tyst” skola, undrar signaturen ”Högstadielärare med mångårig erfarenhet”?

Högstadieläraren skriver ”Ifrågasättande och kritiskt tänkande är en del av betygskriterierna. Okej, de är mycket luddigt skrivna och kan tolkas lite som man vill”.

Men det var ju detta jag menade. Ett tydligt mönster är att skolorna har fört in uppförande och att komma i tid i betygen i stället för kunskaper och färdigheter. I vissa fall handlar det om att ”bara” vara på plats för att få ett godkänt. När man återigen börjar sätta betyg på ”god närvaro” och ”visar god vilja” så får vi en orättvis skola där godtycke råder. Betyg satta med godtycke leder till en ”tyst” skola där eleverna inte vågar vara kritiska och ifrågasättande.

Idag hör man samma stridsrop som för femtio år sedan och den oheliga alliansen börjar formera sina krav på en strängare skola. Man tycker att vi ska ha flera och mera betyg. Men vad ska de ha för funktion? Hur ska de stimulera lärandet? Hur stödjer det barn med särskilda behov? Här måste vi se upp! Helst verkar det som om barnen ska sorteras i två högar, precis som på ”den gamla goda tiden”. Vissa barn ska åka gräddfil in på universiteten och arbetarbarnen ska hålla till godo med lite yrkesutbildning, de är ju ändå ”dumma i huvudet”.

Avslutningsvis påstår signaturen att ”tänkandet gradvis har försämrats under åren på grund av att allmänna kunskaper har blivit mycket sämre”. Det är ju ungefär lika klokt som att påstå att hjärnan har krympt under 50 år. Vi kan det vi behöver kunna och lärarna har inte längre monopol på kunskaperna. Det vet barnen.

Peter Bowin (v) Ronneby

Fotnot
Jörgen Tholin, som kommer med en doktorsavhandling om betyg och betygskriterier har räknat på hur mycket det har kostat svenska skolan att lärare skriver lokala betygskriterier. Han har kommit fram till att det handlar om en miljon arbetstimmar. Då har han räknat med 1.300 grundskolor med elever i åttan och nian, där lärare använder tjugo timmar under två, tre tillfällen för att skriva kriterier till uppåt sjutton ämnen. Ska man sen ha betyg i trean, femman, kanske sjuan, kan man lätt räkna ut vad detta skulle kosta i lärarresurser.

”Många lärare har tröttnat på sitt yrke”.

”Ganska allmänt tycks man hysa den uppfattningen att svårigheterna för lärarna att hålla disciplin nu är större än förr. Någon har sagt att en lärare i vår tid behöver en stålmans nerver och en ängels tålamod. Det framhålls att barnen är ouppmärksamma, pratsamma, olydiga, trotsiga och hållningslösa, kort sagt ouppfostrade.

Hemmet får i regel skulden till dessa missförhållande. Föräldrarna lämnar sina barn alltför fria tyglar. Filmen och den kolorerade veckopressen nämns också som medansvariga. Barnens dåliga uppförande kan också vara ett uttryck för deras missnöje med den förlängda skoltiden.

Barnens svårhanterlighet har skapat otrivsel i skolorna och verkar psykiskt nedbrytande på en del lärare som därigenom måst ta sjukledighet eller begära sjukpension. En lärare vill undervisa och se resultat av sitt arbete men mesta tiden går ofta åt till att hålla ordning i klassen”.

Detta är skrivet 1956, alltså för nästan 50 år sedan. På den tiden var det fortfarande tillåtet med aga i skolan. Man hade betyg i småskolan och betyg i uppförande och ordning. Idag propageras det igen för betyg, tidigare betyg, fler betyg, betyg i uppförande och betyg i ordning. Än har jag dock inte hört någon politiker som vill återinföra aga i skolan.

Vad man vill åstadkomma med betygen är den ordning och reda som inte ens fanns på ”den gamla goda tiden”. En tendens man ser idag är att skolor har sänkt sina kriterier för att en elev ska bli godkänd. I vissa fall verkar det mer handla om att ”bara” vara på plats för att få ett G. Ett annat mönster är att skolorna har fört in uppförande och att komma i tid i betygskriterierna i stället för kunskaper och färdigheter i respektive ämne.

Nu visar det sig också att skolor och lärare har använt nära en miljon arbetstimmar åt att utforma betygskriterier för detta. Under nästan tio års tid har det bara betytt mer pappersarbete, varken bättre eller rättvisare betyg. Tolkningarna mellan skolorna varierar kraftigt. I åttan och på höstterminen i nian är det skolorna själva som ska bestämma vad en elev behöver kunna för att få ett visst betyg.

Detta är respektlöst mot eleverna. Det är här unga människor möter betygssystemet med sitt godtycke och sin orättvisa första gången. Det är här deras tilltro grundläggs. Hur stor blir den? Hur ska de uppfatta skolan? Som rättvis? Knappast!

Betygssystemet i grundskolan är inte rättvist och likvärdigt. Det har diskuterats förr och bör diskuteras igen. Ändå pratas det om att man ska ha nationella prov i trean och betyg i sjuan och... på vad? Det finns inga mål i trean eller mål i sjuan. Man får inte så lättvindigt tycka att nu ska vi ska ha betyg i ettan eller fyran eller sexan. Fyller de någon funktion? Stimulerar det lärandet? Stödjer det barn med särskilda behov?

När man börjar sätta betyg på ”god närvaro” och ”visar god vilja” så är vi snubblande nära den orättvisa skola där godtycket råder och ”ordning och reda” premieras men inte ifrågasättande eller kritiskt tänkande. Vill vi ha en ”tyst” skola? Jag hoppas inte det.

Peter Bowin (v) Ronneby

”Vad är skillnaden mellan att måla och att tvätta ett fönster?” frågar sig Heli Berg.

Vet hon inte det, ska hon inte sitta och lägga förslag varken om pig- eller drängavdrag.

Hon försöker vifta bort det finländska pigavdragsfiaskot med att ”Peter Bowin ondgör sig över”, ”Peter Bowin basunerar ut” och ”som vanligt har han fått om bakfoten”. Nu är det ju fler än jag som har konstaterat det finländska fiaskot. Heli Berg framstår därmed som ovanligt optimistisk eller totalt verklighetsfrämmande.

En del räknar in den finska motsvarigheten till rotavdrag när man beräknar antalet arbetstillfällen. Då kan man som Heli Berg få till siffran 120 000 hushåll som utnyttjat skattereduktionen och 3 000 jobb. De finska siffrorna visar i själva verket på ett ännu större fiasko. Nettotillskottet av nya tjänster inom ”traditionella hushållsgöromål”, som är det som räknas som pigavdrag, stannar mellan 550-750 heltidsarbeten. Kanske dags att lära sig skillnaden mellan att måla och tvätta fönster, Heli Berg!

Heli Berg lägger ut texten och talar om ”tiotusentals nya jobb” i Sverige. Men Konjukturinstitutets studie (som för övrigt var beställd av Svenskt Näringsliv, gamla arbetsgivarföreningen) talar om 10 600 nya jobb i sitt drömalternativ och 3.000 arbeten i det mindre fördelaktiga. I det mindre fördelaktiga räknar man med dubbelt så stor relativ tillväxt som i Finland. Det motiveras med att man ska lägga till ”gårds- och trädgårdstjänster”. Heli Berg är ovanligt optimistisk.

Heli Bergs övriga resonemang om byggsektorn, rotavdrag (män) och hushållstjänster, pigavdrag (kvinnor) visar att Heli Berg inget har förstått.

Subventionerade nära hushållstjänster urholkar jämställdhetsarbetet eftersom det skapar ett mönster för män att inte ta ansvar för barn och hushållsarbete, ja till och med köpa sig fri från hemarbetet. Det gynnar inte jämställdheten.

Heli Berg förstår heller inte skillnaden mellan rotavdrag och pigavdrag.

Rotavdraget riktar sig till husägare och bostadsrättsinnehavare som vill renovera, bygga om eller bygga till sina lägenheter och hus. Skillnaden mellan rotavdraget och ett skatteavdrag för hushållsnära tjänster (s k pigavdrag) är att rotavdraget är av tillfällig karaktär. Det är till för att flytta fram investeringar i tiden så att de genomförs i lågkonjunktur i stället för i högkonjunktur. Dags att lära sig skillnaden mellan att måla och tvätta fönster, Heli Berg!

En annan fråga är varför lågavlönade kommunalare eller handelsanställda via skattsedeln ska vara med och betala högavlönadess städhjälp i hemmen? Varje krona ska gå dit den gör mest nytta. Det tycker jag fortfarande är bra mycket bättre än en återgång till ett dräng- och pigsamhälle.

Peter Bowin (v)

Fotnot: Det finns heller inga belägg för att den svarta arbetsmarknaden minskar med Folkpartiets politik. Det blir inte så att alla ”tusentals oförsäkrade svartarbetare” genom ett trollslag skulle få möjligheten att arbeta i ”en bransch med bra anställningsvillkor och avtal”. Detta är också en myt som odlas av borgerligheten.

Pigor och drängar


I Ronneby kommunfullmäktige kan det ibland bli intressanta diskussioner. När det vid det senaste fullmäktigemötet debatterades åtgärder mot den höga arbetslösheten talade sig Heli Berg (fp) varm för pigavdrag. Hon motiverade det med att hennes son (!) minsann hade piga i Finland och det var bra.

Ronneby kommunfullmäktiges debatter tenderar ibland att sväva ut utanför Ronneby kommuns gränser.

För anhängarna av ett svenskt pigavdrag borde ändå den nyligen genomförda utvärderingen i Finland komma som en chock. Den visar nämligen att reformen är ett fiasko och att de finska avdragen lett till mycket få jobb. 3 000 jobb inom städning och andra hemtjänster, trots enorma skattesubventioner, har kostat den finska staten 830 miljoner kronor. De flesta av de finska städjobben är tim- eller deltidsanställningar. Merparten av skattesubventionerna har dessutom tagits i anspråk av den övre medelklassen. De nya pigorna jagar dammråttor hos personer med inkomster över 360 000 kronor om året.

Med ett enkelt räkneexperiment kan det idiotiska i det finska experimentet belysas. Om vi antar att lönen för en undersköterska är 17 500 kronor per månad plus sociala avgifter om 40 procent, så kan vi med 830 miljoner kronor anställa 3 400 undersköterskor i sjukvård och äldreomsorg.

Det tycker jag vore bra mycket bättre än en återgång till ett dräng- och pigsamhälle.

Peter Bowin (v)

Fotnot: Det finns heller ingenting som säger att svarta jobb blir vita bara för att de subventioneras med skattepengar. Att anställa svart kommer fortfarande att vara billigare.

En ko kostade 75 kronor vid sekelskiftet mellan 1800 och 1900-talet.
Samma summa, 75 kronor plus mat och husrum, kostade det att hålla sig med dräng under ett år. Årslönen för en piga var 30 kronor, exklusive mat, husrum och kläder.

Halmhattarnas politik

Per Ericsson i Skönevik (fp) går den 11/10 i en insändare till anfall på Vänsterpartiet under rubriken "Anfall - bästa försvar". Han målar upp Vänsterpartiet som ett parti där det "utkämpas kvalfyllda interna slitningar". Har man inget annat att skriva kan man ju försöka med det gamla kommunistspöket. Vad som är sanning blir då inte så viktigt.

Per Eriksson (fp) oroar sig för vad riksdagsledamoten Lars Bäckström (v) tycker om det förslag till valplattform för Vänsterpartiet som ska behandlas på kongressen i januari 2006. Det som partistyrelsen föreslagit menar Lars Bäckström, enligt Dagens Nyheter, är ett förslag. Det är mycket som ska diskuteras och som ska motioneras om. Lars Bäckström säger också i DN att han hoppas att kongressen i januari kommer fram till en bra valplattform. Så var det med de slitningarna.

Kollektivavtalens vara eller inte vara tänker inte Per och hans folkparti lägga sig i. De vill ha klarhet i regelverket och detta ska avgöras av EG-domstolen. Tack för det klargörandet! Då kan Per och Folkpartiet lägga sig på rygg och hoppas att någon från Bryssel kliar dem på magen.

Per hävdar också att vi måste sänka skatterna. Hur mycket och för vilka är svårt att utläsa men klarnar nog ju närmare valet 2006 vi kommer.

Att läsa budgetpropositionen är inget nöje. Men där finns en del "avslöjanden". Skatternas och avgifternas storlek i förhållande till BNP ska minska ytterligare. Diagram 11:3 (skatter och avgifter, sidan 70 i bilaga 2) i budgetpropositionen visar skatternas och avgifternas storlek i förhållande till BNP. Från 53 procent år 2000 beräknas andelen minska till 49 procent 2008. Fyra procentenheter låter kanske inte så mycket, men det motsvarar uteblivna skatter på 110 miljarder kronor.

Ändå ska skatterna sänkas ännu mer enligt Per och Folkpartiets önskemål. Per Ericsson, folkpartist i Skönevik mässar: "Minskningen av skatteintäkterna måste finansieras". Detta ska ske genom ”att man sänker en del ersättningar”. Tack för det klargörandet!

Svenska arbetare går på REA. Den svenska industrins lönekostnader har sedan 1990 minskat med över 45 procent i förhållande till övriga OECD-länder (från ett index på 110 till under 60, diagram 5:2). Det innebär att vi avstår från 10 procent av vad vi skulle ha råd att konsumera och investera inom landets gränser. Vi lever långt under våra tillgångar. Svenska exporten växer så det knakar, medan importen inte alls ökar lika mycket. Vi exporterar för 215 miljarder kronor mer än vad vi importerar. Överskottet beräknas öka till 225 miljarder.

Ändå ska skatterna sänkas ännu mer enligt Per och Folkpartiets önskemål. Per Ericsson, folkpartist i Skönevik mässar: "Minskningen av skatteintäkterna måste finansieras". Detta ska ske genom ”att man sänker en del ersättningar”. Tack för det klargörandet!

Under ett antal år har 270 miljarder kronor förts över från arbetsinkomster till vinster på grund av låga löneökningar. Löneutvecklingen är fortsatt dämpad. Effekten av ökande vinstandelar är tvåfaldig. För det första beskattas arbetsinkomster med 55 procent, medan vinster beskattas med 10 procent (enligt ekonom Sten Ljunggrens ekonomihandbok sidan 321). Överföringen från arbetsinkomster till vinster innebär också ett skattebortfall på i runda tal 120 miljarder kronor varje år.

Ändå ska skatterna sänkas ännu mer enligt Per och Folkpartiets önskemål. Per Ericsson, folkpartist i Skönevik mässar: "Minskningen av skatteintäkterna måste finansieras". Detta ska ske genom ”att man sänker en del ersättningar”. Tack för det klargörandet!

Avslutningsvis kan man fråga hur mycket mer som ska föras över från löneandelen till vinstandelen för att det ska anses stimulera folk att arbeta än mer och få fler i arbete!

Peter Bowin (v)

Lawrence Ferlinghetti och Salute




Bakgrund: Lördagen den 10/9 2005 publicerar Sydöstran en insändare tillsammans med en bild där jag höjer långfingret. Bildtexten lyder : Peter Bowin... ger Bo Arnesjö (m) svar på tal.

Tack Sydöstran för det snabba genmälet på Bo Arnesjös artikel. Bildvalet var emellertid inte så lyckat. Bilden där jag sträcker upp långfingret innehåller ensam ett ganska starkt budskap och har inte något samband med innehållet i insändaren. Bildtexten förstärker diskrepansen.

Bilden togs i samband med en fredsdemonstration i Ronneby dagarna innan Irakkrigets början i mars 2003 och det uppsträckta långfingret var riktat mot det amerikanska imperialistiska synsättet och deras planer på krig i Irak. Det åsyftade en dikt av beatnikpoeten Lawrence Ferlinghetti som heter Salute. Den har spelats in av Anders F Rönnblom på skivan Krig & fred & country music, som kom 1982. På svenska heter den ”Långfingret”. Texten är starkt samhällskritisk. Den är en pacifistisk vidräkning med allt dödande. Det må vara slakt, jakt eller krig, det senare i helighetens, demokratins och fredens namn. Att jag därför använde den dikten som inspiration till mitt tal på torget, ett par dagar innan slakten i Irak började hoppas jag på förståelse för. Bilden tillkom på er fotografs begäran och rubriken då blev "ett långfinger för kriget!". Den väckte uppmärksamhet redan då.

Eftersom bilden som sådan väcker starka reaktioner försvinner innehållet i svaret på Bo Arnesjös insändare. Eftersom bilden nu finns och ni är i er fulla rätt att använda vilka bilder ni vill, kan jag bara framföra mina åsikter. Avslutningsvis ett citat av Lawrence Ferlighetti, - Pessimisten håller tyst, medan optimisten påtalar missförhållanden och kräver förändring. Tack för ordet.

Peter Bowin (v)

Hur står det till i Sverige?


Efter min förra debattartikel om varför Fredrik Reinfelt stjäl Göran Perssons politik kan det vara intressant att titta på det riktiga innehållet i Reinfeldt och den oheliga alliansens högerpolitik. Varför vill de amerikanisera Sverige? Varför vill de ha det som i USA?

Ibland kommer larmrapporter om hur illa ställt det är för Sverige och Sverige kommer relativt långt ned när det gäller BNP/ invånare. USA ligger etta och Sverige på sextonde plats. Skillnaderna mellan länderna är emellertid relativt små. EU-länderna i norra och centrala EU ligger väl samlade i en stor klunga där BNP/invånare varierar inom +/- 5 procent.

Hellre rik och frisk än sjuk och fattig?

BNP/invånare har sedan årtionden missbrukats som välfärdsmått i bredare mening. Det är också denna syn som ligger bakom påståendena om att Sverige nu halkar ner i välfärdsligan. Detta är lögn, förbannad lögn, eftersom BNP mäter produktion och inte välfärd. Vad hjälper det att ha hundra nya miljonärer i ett land om det samtidigt (på grund av?) finns tusentals hemlösa som svälter och far illa?

BNP mäter inte värden som ett långt och hälsosamt liv, bra miljö, rik fritid, demokrati, rättssäkerhet, gemenskap och solidaritet mellan människor, jämlikhet m.m. BNP säger inget om hur produktionsresultatet är fördelat. Ett land med hög BNP kan samtidigt ha en ojämn välfärdsfördelning, stora inkomstskillnader och hög fattigdom. Stora delar av befolkningen kan leva i misär, utan sjukvård, utbildning, bostad eller föda. Det är detta Sverige Reinfeldt och den oheliga alliansen eftersträvar.

Nu finns det emellertid andra och bättre sätt att mäta. Sätt där man inte mäter produktion utan välfärd.

Sverige bäst!

Enligt WISP som används för att beskriva social utveckling och mäter 162 länder med tonvikt på utbildning, hälsa, ekonomi, miljö, välfärdssystem, jämställdhet m.m. så ligger Sverige på första plats och USA på sista platsen bland i-länder och efter samtliga EU-länder. Detta pratar inte Reinfeldt och den oheliga alliansen om.

ZUMA är forskningsinstitut som beräknar välfärdsindex. Man mäter individuella egenskaper och välfärdsaspekter. Där ingår förutom BNP/invånare, som vi sett är missvisande, välfärd, köpkraft/capita, utgifter för utbildning, sociala utgifter, utsläpp av bl.a. koldioxid, socialt skydd, luftföroreningar, naturförstöring, m.m. Också här ligger Sverige på första plats. Detta pratar heller inte Reinfeldt och den oheliga alliansen om.

Slutligen kan nämnas HLE (Happy Life Expectancy) som bygger på intervjuer med personer om hur nöjda de är med sitt ”liv i helhet”. Också här placerar sig Sverige på en framskjuten plats, god tvåa. USA hamnar på åttonde efter t.ex. Danmark. Storbritannien placerar sig klart efter de nordiska länderna.

Mer åt de mätta?

När nu den Reinfeldt och oheliga alliansen målar Sverige i svart och lovar att höja BNP i landet kan det också vara på sin plats att berätta om de miljarder som exporten inbringar som går direkt i fickorna på de stora aktieägarna utan att passera investeringar. Handelsnettot för januari-juli 2005 gav ett överskott på 94,2 miljarder kronor, kan alltså bli närmare 200 miljarder kronor innan året är slut. Dessa pengar delas oftast ut till dem som redan har. Mycket lite investeras tillbaka i Sverige. Ändå vill de ha mer. Detta pratar inte Reinfeldt och den oheliga alliansen om.

Jag tror ändå att var och en kan dra sina egna slutsatser av ovanstående siffror.

Peter Bowin (v) i Ronneby

Fotnot:
WISP som utvecklats av professor Richard Estes vid university of Pennsylvania ger beräkningar för 162 länder. ZUMA är ett tyskt forskningsinstitut, som har beräknat ett välfärdsindex. HLE –Happy Life Expectancy bygger på att intervjupersoner själva svarar för sammanvägningen av sin välfärd enligt olika välfärdskomponenter. Det de har gemensamt är att de bättre skildrar välfärden än BNP/invånare. Alla siffror och tabeller finns i Välfärd nr 1 i en artikel av Joachim Vogel och Michael Wolf. Den återfinns på www.scb.se/valfard.

Till Bo Arnesjö (m) om kulturen i Ronneby

När det gäller kulturaktiviteter så förekommer det ett antal sådana, vardagar, helger, dagar och kvällar i Ronneby. Ett stort antal av dessa är initierade av föreningar och enskilda människor. Ibland får de stöd av t.ex. Biblioteks- och kulturnämnden. Kulturaktiviteterna i Ronneby har inte minskat.

När det gäller Mor Oliviagårdens verksamhet har jag i en tidigare pressrelease valt att kommentera nämndens del.

När ideella föreningar av olika anledningar väljer att inte längre fortsätta finns det inte så mycket att göra politiskt om inga krafter finns som vill ta över verksamheten. Det är många föreningars akilleshäl, att några få eldsjälar utför det mesta arbetet.

Anledningarna till att sluta sin verksamhet kan vara många, så också med Mor Oliviagården, men de gånger det finns politiska orsaker stavas de ofta bidrag.

Sedan Biblioteks- och kulturnämnden tillträdde 2003 har jag varje år, i god tid, försökt att klargöra hur mycket och hur bidraget till Mor Oliviagården ska se ut. Jag har initierat träffar, pratat med styrelsen för både stiftelsen och föreningen. Dessa träffar och besluten där finns dokumenterade. När övriga verksamheter, bibliotek, medie- och konstinköp, studieförbund, personal m.m. har fått sparbeting i kommunens budget har Mor Oliviagården haft oförändrade eller höjda anslag.

Villkoren för de lönebidragsanställda har dock ändrats under tid och kostnaderna ökat remarkabelt. Det är ett tungt ansvar för frivilligkrafter att bära på och detta har jag den djupaste förståelsen för.

Att då Bo Arnesjö försöker att göra nämnden ansvarig, där dessutom moderaterna finns med, är ett lågvattenmärke. Om Bo Arnesjö på sina höga hästar istället för orättfärdig kritik kunde ta kontakt med sina partikamrater i nämnden och det hållet informera sig och dessutom kunde komma med ett fungerande politiskt förslag skulle jag ta honom på större allvar. Vi ronnebybor kan väl kräva riktig information, inte politiserande av en fråga som inte är politisk. Informera dig Bo Arnesjö!

Peter Bowin (v)
Ordf. i biblioteks- och kulturnämnden, Ronneby

Sätt hjul på Snöklockan?!


Ibland är Per Eriksson tomtenisse i fullmäktige, förra mötet var han räknenisse. En så kallad webbenkät på kommunens hemsida som har flera tusen "träffar" (besökare) per dag resulterade i att drygt 300 personer ansåg sig kallade att avge röst varav mindre än hälften föreslog att snöklockan skulle flyttas till munktrappan. Underlaget till det förslaget från början var ett fotomontage. Det var denna bild som var manipulerad, det vill säga hopsatt att två andra bilder.

När man lägger ut en enkät på webben får man nog räkna med lite blandat resultat, ibland blir det kraftigt manipulerat. Ett exempel är när Aftonbladets "Årets Kvinna-omröstning" vanns av Kristi Brud (!?) med över trettiotusen röster. Det var detta jag försökte förklara för Per Eriksson.

Tydligen lyssnade han inte så noga, för han gick istället upp i talarstolen, röd i ansiktet, full av indignation och försäkrade att inte ens hans föräldrar hade fått lov, att via hans dator, rösta.

Nej, men Per, det sa jag inte, jag anklagade inte dig för att ha röstat mer än en gång.

Nej, men där är ett problem, alla de tusentals Ronnebybor som
  1. inte har dator
  2. inte har datorvana
  3. inte har Internet.

Med det magra resultatet som nu ändå blev, där då också tusentals Ronnebybor inte kunde delta, vill Per Eriksson flytta runt Snöklockan i Ronneby.

Då har jag ett förslag; varför inte sätta hjul på flickan, så kan vi ju flytta henne lite hittan och dittan en gång om året, som nu Per och den (o)heliga alliansen förespråkar?

Att flytta runt snöklockan på det magra resultatet/intresset som presenterats tycker jag fortfarande inte är någon bra idé. Oberoende av hur många gånger du röstat, Per Eriksson.

Att framställa det som odemokratiskt kan väl bara en räknenisse klara.

Peter Bowin (v)

Synd om SUV-ägare?







Enligt en amerikansk undersökning är det synd om SUV-ägare (ägare till stadsjeepar). De mår ofta psykiskt dåligt.

De tvivlar på sina äktenskap. De tvivlar på sig själva som föräldrar. De tvivlar på sin körförmåga. De är mer rastlösa, mer självcentrerade och lever ett fattigare socialt liv än majoriteten av befolkningen. De går mer sällan i kyrkan och är i mindre utsträckning medlemmar i frivilligorganisationer än andra medborgare.

Nåväl, statistiken från landet i väster talar sitt tydliga språk. Fler dör i stadsjeepar än i vanliga bilar. Risken, på grund av fordonets höjd, att välta är större. Det finns fall där föräldrar kört på sina barn på garageuppfarten eftersom det är svårt att hålla sikten runt om. Samma orsak som tillsammans med tonade rutor vållar fara för oss andra medtrafikanter. Vi ska inte glömma att nämna miljön.

En del drar nu slutsatsen att man inte får röra jättebilarna, inte försöka begränsa deras miljöfarliga och för oss andra trafikanter farliga framfart – för det skulle isolera en redan utsatt grupp ännu mer.

Var det någon som nämnde I-landsproblem?


Peter Bowin (v)

Saker vi borde känna till?


I Ekonomistyrningsverkets nya broschyr "Staten, skatterna och det sociala skyddet".
kan man läsa att vi i genomsnitt varje år betalar 23 973 kronor i socialförsäkringsavgifter och 25 475 kronor i moms.

Vi betalar också 2 031 kronor i alkohol- och tobaksskatt. Fordonsskatten uppgår till 895 kronor per år.

Av dessa pengar går det mesta till det social skyddsnätet. Närmare bestämt 34 690 kronor.

På andra plats kommer 4 917 kronor i ränta på statsskulden som uppkom till övervägande del när vi hade en borgerlig regering. Sedan kommer försvaret med 4 754 kronor.

Nästan längst ner kommer kultur och idrott som får 710 kronor. På en klar jumboplats ligger miljön som bara får 248 kronor.

Miljöskyddet får alltså 248 kr och försvaret 20 gånger så mycket.

Den hatade förmögenhetsskatten kostar 542 kronor per år.

Siffrorna talar för sig själv.

Peter Bowin (v)

Könsdiskriminering och hälsovårdssystem


Är du kvinna ligger du risigare till än om du är en man om du får någon ”vanlig” sjukdom, t.ex. hjärt- och kärlsjukdom.

Eftersom all forskning och även medicinproduktion utgår från mannen som norm får du som kvinna kraftigare och allvarligare biverkningar på medicinerna än en man. Dessutom dör kvinnor oftare än män under behandlingen med den vanliga och viktiga medicinen digitalis.

Min partikamrat Ronny Pettersson (v) påpekade delvis detta redan 1989, för över femton år sedan. Brister i kunskap, bemötande och behandling konstaterades redan då, men man lagstiftade inte om förändring utan hoppades att via könsinriktad forskning, nya rutiner för verksamheter m.m. komma till rätta med könsorättvisan.

Hur har det då gått? Ja, kvinnor är idag, ungefär som befolkningen i tredje världen som inte får någon medicin eftersom de inte är lönsamma, fortfarande ett undantag. Trots att t.ex. hjärt- och kärlsjukdom är den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor och till och med vanligare bland kvinnor än bland män är forskning, medicinframtagning och biverkningskontroll helt inriktad på män, med resultat att kvinnor dör oftare än män i denna sjukdom. Kvinnor får också biverkningar av medicinen oftare än män.

Tillgången till hälso- och sjukvårdens resurser varierar alltså beroende på om du är man eller kvinna, förutom alla andra orättvisor du som kvinna blir utsatt för.

Ett betänkande på temat "Könsdiskriminering och hälsovårdssystem" som EU-parlamentarikern Eva-Britt Svensson (v) varit huvudansvarig för antogs i mitten av juli av
en stor majoritet i "Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan män".
Betänkandet fokuserar på två problemområden, nämligen;
- skillnader i vården mellan män och kvinnor som drabbats av samma eller likartade sjukdomar samt
- kvinnors hälsa ur perspektivet s.k kvinnliga sjukdomar, alltså sjukdomar som nästan enbart drabbar kvinnor.

Eva-Britt har utfört ett feministiskt arbete som kommer innebära förändring för många kvinnor framdeles som drabbas av sjukdomar vars forskning, medicin och biverkningskontroll hittills varit förbehållet män.

Att vara ett feministparti, arbeta feministiskt och vara trovärdig handlar alltså om mera än läpparnas bekännelser. Könsperspektivet och dess betydelse bör stå i fokus i många fler frågor än ovan (i och för sig skräckinjagande) exempel.

Peter Bowin (v)

Simma lugnt och tanka fett!


Den 1 juli fick vi också en ny upphovsrättslag i Sverige. Nya upphovsrättslagen har inte "masskriminaliserat" fildelare även om det skapats förvirring kring begreppen, en förvirring som till stor del får skyllas på en nyhetsjournalistik som inte varit särskilt intresserad av att ge någon förståelse för hur fildelning fungerar.

Att en hel del internetanvändare ändå har förbryllats är uppenbart. Uppfattningen att lagändringen skulle vara ett förbud mot fildelningsprogram verkar ganska spridd. Krigsrubriker har under våren basunerat ut att hundratusentals svenskar (ungdomar) kriminaliseras för att de laddar ner musik och film gratis från internet. Att dela med sig av kommersiell musik är (fortfarande) olagligt, men det finns inget uttalat förbud mot fildelning eller att ladda hem musik.

Om musiken är "kommersiell" eller inte har inte ett dyft med saken att göra, och är inget som någon upphovsrättslag tar hänsyn till. Lika lite som det finns någon musik vars uppkomst är helt och hållet kommersiell, lika lite finns det musik som helt står utanför den kommersiella verkligheten. Det finns kommersiella artister vars musik är fri att sprida vidare.Värt att kommentera är en ofta återkommande märklighet som handlar om moral och om skillnaden mellan upp- och nedladdning: fildelning är en horisontell verksamhet, där upp- och nedladdning alltid är två sidor av samma mynt. Lagskärpningen kommer alltså inte leda till att folk slutar för att vara laglydiga eftersom de redan tidigare bröt mot upphovsrättslagen. Uppluckrad upphovsrätt är alltså en realitet att förhålla sig till, en pågående process. Välkomna till verkligheten, Bert Karlsson, Walt Disney och alla bolag som värnar sina gamla monopol och distributionsformer. Fick ni bestämma fick jag väl inte ens vissla utan att ni skulle ha betalt för det?

Listor över mest populära låtarna i MP3-format är sannerligen inte någon avspegling av butikernas singellista eller radions låtstatistik. Den statistik jag fick ut var att 17 839 olika användare hade lyssnat på Roxette. Hur många miljoner skivor har de sålt, om och om igen? Hur mycket har de spelats på radio? Hur många kassettband har spelats in?

Detta ska jämföras med när nio miljoner användare delar på 360 miljoner filer. Fildelning är ett fullkomligt överlägset sätt att utbyta kultur och information. Att framställa hela den kulturen som obskyr och olagligt är orimligt.

Som räddaren i nöden finns många alternativ till musikbranschen t.ex. schystmusik.com - där all musik är gratis.

Piratbyråns och min uppmaning för dagen lyder: simma lugnt och tanka fett.

Peter Bowin (v)

Ta från dem

©

Hälsan i världen varierar beroende på om du bor i u-land eller i-land. Svenska och internationella forskare har knäckt en genetisk kod hos parasiter som orsakar dödliga sjukdomar i u-länder. Det gäller sömnsjuka, Chagas sjukdom och Leismaniasis. Nu är det alltså lätt att framställa läkemedel men läkemedelsindustrin är intresserad. Det finns inget intresse eftersom det inte finns några pengar att tjäna på u-landssjukdomar. Den forskning som ändå genomförts har bekostats av statliga och icke vinstdrivande organisationer.

Hälsan varierar också beroende på om du är man eller kvinna.

Tillgången till hälso- och sjukvård är beroende av om du är man eller kvinna. Detta yttrar sig i dels skillnader i vården mellan män och kvinnor som drabbas av samma eller likartade sjukdomar, dels på kvinnors hälsa ur perspektivet s.k. kvinnliga sjukdomar, alltså sjukdomar som nästan enbart drabbar kvinnor.

Behöver vi patent och copyright när de industrier och bolag som skyddas av dessa beter sig på ovan beskrivna sätt? Monopol på en idé eller en produkt ger möjlighet att ta ut ett högre pris. Detta monopol (patent och copyright) var tänkt att ge samhällsnytta:
* Det första var att det skulle komma fram nya idéer och produkter på det industriella området.
* Det andra att dessa nya produkter och verk skulle få en snabbare spridning i samhället.

När det gäller spridningen av det som utvecklats fanns två villkor:
* Det ena var att en beskrivning av produkten skulle finnas.
* Det andra villkoret var att det skulle komma samhället och medborgarna till del.

Nu finns det fler och fler frågetecken, och ett av de allvarligaste är att andelen patent ökar mycket snabbt. Man tar mer och mer patent på allt som går att ta patent på! Det senaste jag hörde var ett företag som tagit patent på en fisk.

Den aktuella situationen med forskningen kring bl.a. sömnsjukan och läkemedelsbolagens ointresse pekar på ett annat problem – vi har idag ett patent- och copyrightsystem som i vissa fall leder till att de som behöver produkterna inte får tillgång till dem.

Några patentverk och en del stora företag och deras patentavdelningar undergräver patent- och copyrightsystemet. Man vill t.ex. patentera abstrakt logik inom EU - trots att det är mot patentlagen, hindrar innovation och hotar upphovsrätten. Detta skapar också kostnader och innovationsrisker istället för uppfinningsskydd, eftersom patenten blir så omfattande och triviala att alla gör intrång. Man försöker patentera allt, vilket ger monopol på t.ex. infrastrukturer. Patenträtten lämnas utanför demokratisk kontroll.

När det gäller skillnader i vården mellan män och kvinnor som drabbats av samma eller likartade sjukdomar och kvinnors hälsa ur perspektivet s.k kvinnliga sjukdomar, alltså sjukdomar som nästan enbart drabbar kvinnor så har EU-parlamentarikern Eva-Britt Svensson (v) varit huvudansvarig för betänkande på temat "Könsdiskriminering och hälsovårdssystem" som antogs av en stor majoritet i "Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan män".

När det gäller hälsan i världen (u-länder) är det sämre. Det är alltså lätt att framställa läkemedel men läkemedelsindustrin är inte intresserad eftersom det inte finns några pengar att tjäna på u-landssjukdomar. Den forskning som ändå genomförts har bekostats av statliga och icke vinstdrivande organisationer.

En jämförelse med AIDS-medicinen visar att priserna faller på dessa mediciner eftersom de stora läkemedelsjättarnas produkter får konkurrens av piratkopior från bl.a. Indien och Brasilien.

Utan att fördjupa mig för mycket i diskussionen konstateras att de stora företagen som grupp skulle satsa lika mycket på utveckling även om inte patent- och copyrightsystemen INTE fanns.

Det är kanske dags att ompröva patent- och copyrightsystemet?

Peter Bowin (v)

Vanligt med hot mot kommunalpolitiker


En tredjedel av kommunal- och landstingspolitikerna uppger att de utsatts för trakasserier, hot eller våld i samband med sin politiska gärning. Mordbrandshot mot kommunalråd, hotfulla brev som stänger stadshuskorridorer där kommunalpolitiker arbetar, politiker som hoppar av efter ständiga hot och trakasserier m.m. Listan på exempel på politikers utsatthet kan göras lång.

Till detta hör en utsatthet i t ex media där företrädare för media menar att man som politiker får tåla mera och får ta mera (även anonym och/eller felaktig) kritik än andra. Här ska vi tydligen ha olika regler för olika människor. Finns det olika sanningar också?

En person som skickat ett hotfullt fax till en lokalpolitiker har anklagats för olaga hot. I kanten på en politisk pamflett hetsar mannen mot politikern med orden:
Kamrater, sätt punkt och amen för denne storhycklare och förrädare!
Hur mår politikern och hans familj idag?

En lokalpolitiker anklagas för jäv under en veckas tid i media. Frågar man idag så tror många att han var skyldig till jäv. Utredningen visade att inget jäv förekommit. Ingenting om att han är oskyldig har publicerats.
Hur mår politikern och hans familj idag?

En annan politiker hängs ut och får schavottera för ett felaktigt citat ur en lösryckt mening i ett privatsamtal, alltså som privatperson i ett privatsamtal. Ingen vet vad som egentligen sagts.
Hur mår denna politiker och hans familj idag?

Sista exemplet är en lokalpolitker som säger "Jag visste hela tiden att jag inte hade gjort fel, nu vet jag vilka som är mina verkliga vänner... det är märkligt att inte få veta vad det är man är anklagad för”. Politikern hade aldrig kunnat drömma om att hans politiska bana skulle sluta som den gjorde. Det känns bittert menar han. Han har lagt ner så mycket tid och engagemang på sina uppdrag under de här åren.

Till detta ska vi lägga falska tillvitelser och överdrifter som finns i den naturliga lusten hos politiker själva från endera flygeln att dräpa till motståndare från andra.

Vart är det på väg? Hur ska människor få lust och ork att engagera sig i politiken på de villkoren? Tonläget har hårdnat och ett enda våldsdåd mot en enda kommunalpolitiker kommer att skapa konsekvenser för hela kommunalpolitiken. Är det politiska engagemanget verkligen värt det pris man får betala?

Tydligen kan man skriva om, säga och göra vad som helst med en fritidspolitiker. Fler och fler höjer rösten, ibland på fel saker. Man drar sig inte för att hota och trakassera politiker. Ibland för något som politikerna inte har ansvar för och heller inte kan påverka. Då blir det riktigt olustigt.

Medborgarnas kunskaper om politikernas ansvar och vad det egentligen innebär har sina luckor. Visst ska politiker granskas, oegentligheter tas fram i ljuset, men när en insändare skriver av sig sitt hat mot en politiker och avslutar insändaren med ”jag suddar bort honom för som jag ser det är [politikern] ingen riktig människa, han är bara en liten lort”, då ser åtminstone jag ett problem i vidare perspektiv.

Mycket lite som en människa gör i sin politiska gärning ska behöva bemötas på det sättet. Att politikern, pappan och människan vid sådant hat mår dåligt kan var och en förstå. Att dessutom familjen drabbas av slikt tal är orimligt.

Jag kan delta i debatter och framföra min åsikt. Jag kan argumentera, lyssna på andras åsikter och ibland ändra mig. Men när tonläget skruvas upp till den nivå där det stundtals befinner sig, när personen istället för saken diskuteras och anonyma insändare önskar ”sudda bort politiker för att de inte är riktiga människor”, då undrar jag om det är värt priset att engagera sig.

Man borde vara stolt över att få företräda sina medmänniskor/väljare. Istället ska man behöva vara rädd för hot och trakasserier, inte bara för sig själv utan även familjen. Det är synd, för vilken sorts politiker får vi kvar när vi ”suddar bort dem som vi anser inte är riktiga människor, bara små lortar”.

Peter Bowin (v) Ronneby

Det är detta jag valt att kommentera.


Att avlyssna ett privatsamtal, rycka ut ett par ord ur en mening, göra ett lögnaktigt citat och sedan upprepa det som om det vore sanning gör inte tjuvlyssnandet mindre klandervärt.

Jag värjde mig från början mot att Lisbeth Beselin felaktigt drog in Biblioteks- och kulturnämnden i debaclet. Gång på gång skrivs det om nämnden, politikern, kulturpolitikern, nämndsledamoten, nämndssammanträdet, och Lisbeth Beselin beskriver ”oss i Biblioteks- och kulturnämnden” med någonting som hände utanför nämnden. Det är nog fler än jag som upplever detta som olustigt.

När jag nu ändå valt att kommentera debaclet så är det för att jag som fritidspolitiker blir bestört över hur enskilda nämndsledamöter ibland får schavottera i konstruerade affärer. Hur Håkan Robertsson och framför allt hans familj mår under tiden detta pågår är det tydligen ingen som frågar sig. Vad är priset för att vara fritidspolitiker?

När anonyma insändare önskar ”sudda bort `en för att man är ingen riktig människa”, när man blir mer eller mindre förföljd av telefonsamtal, e-post och ens person går som en följetong i media, blir priset högt för ens familj, barn och andra närstående.

Det är detta jag valt att kommentera.

Peter Bowin (v) Ronneby

svar till Prussiluskan


Ordet tjuvlyssna för mig är när folk lägger sig i privatsamtal de inte har med att göra.

Vad du har för syfte med ditt agerande framstår mer och mer som obegripligt. Vad Håkan Robertsson egentligen sa är omöjligt att påstå något om. Det enda som verkar gå att få en samstämmig bild om är att han använt ett ord som faktiskt återfinns i SAOL.

Vad du har för uppfattning om det och hur du uppfattar det är ditt problem. Ditt påhopp på och ditt beteende mot Håkan Robertsson har ändå ingenting med Biblioteks- och kulturnämndens arbete att göra.

I en demokrati kan man tvingas dela plats med politiska motståndare i exempelvis ett nämndsarbete. Ditt arbete som språkpolis har skapat tillräckligt med olustighet.

Att något val skulle lösa det problemet ser jag inte som någon lösning.

Peter Bowin (v) Ronneby

Prussiluskan har ögonen på oss


Som fritidspolitiker blir jag bestört över hur enskilda nämndsledamöter får schavottera i konstruerade affärer. För ett par månader sedan var det ett påstått jävsärende, som vid närmare granskning inte var jäv, men där en enskild ledamot ett par dagar fick löpa gatlopp. Nu är det ett (medvetet?) felcitat som valsar runt och en annan ledamot som blir utpekad. Jag var på plats vid debaclet, där Lisbet Beselin påstår att Håkan Robertsson har sagt - Den där flatan, HA HA HA HA.

Så sa han inte och så var det inte. Yttrandefrihet innebär kanske att man kan få lov att skriva sanningen också? Låt oss pröva.

Håkan Robertsson och en annan privatperson står och pratar om ett tiotal författarporträtt som hänger på väggen. Håkan Robertsson frågar efter namnet på Agatha Christie. För att identifiera vilken författare hon hänger bredvid använder han epitetet flatan om Selma Lagerlöf. Ordet flata finns i Svenska Akademiens Ordlista, är tämligen oladdat och i vedertaget bruk även bland homosexuella och det kunde lika väl ha varit epitetet bögen om det t ex gällt Jonas Gardell. En tredje person bryter sig in i samtalet, skäller och gormar och gör en affär av ordvalet i ett privatsamtal.

Man frågar sig med vilken rätt Libeth Beselin lägger sig i ett samtal mellan två privatpersoner och läxar upp dem för felaktigt ordval?

Det skapas en mycket olustig stämning av utbrottet. Ett par dagar senare dyker en anonym insändare upp på ena lokaltidningens insändarsida, där en felaktig bild av samtalet förmedlas, ett lögnaktigt citat framställts, och voila, här har vi en affär!

Nu kommer det artiklar där den anonyma skribenten ger sig tillkänna, fortfarande med det felaktiga citatet. En vecka efter den första insändaren har lögnen upphöjts till sanning, och nu rycker moralens riddare ut och försöker korsfästa Håkan Robertsson för ett felaktigt citat ur en lösryckt mening i ett privatsamtal!

Att stå och tjuvlyssna på privata samtal, bryta in i samtal och skälla på någon för att denne använder ”fel” ord och sedan gå hem och skriva anonyma insändare där man medvetet felciterar, och sedan i tidningsintervjuer fortsätta hävda att personen sagt något han inte sagt är ett konstigt sätt att utnyttja yttrandefriheten.År 2005 får vi fortfarande föra privatsamtal utan att utomstående ska lägga sig i våra samtal, censurera vårt ordförråd, eller ”peka ut oss” vare sig i media eller någon annanstans.

När någon pekas ut med felcitat tycker jag att det är oförskämt men det är också brottsligt - en ärekränkning. Jag tror det är Lisbeth Beselin som ska be Håkan Robertsson om ursäkt.

Peter Bowin (v) Ronneby

FOTNOT: Ordet flata finns i Svenska Akademiens Ordlista, är tämligen oladdat och i vedertaget bruk bland homosexuella, kvinnor och män. Det kunde varit ordet bög, ett ord som numera är avdramatiserat och används av gruppen som förr fick höra det som skällsord.

En kuk är ingen merit – lika lön för lika arbete!


Kajsa Svaleryd skriver i sin bok om genuspedagogik att ojämställdheten inte längre är påbjuden i lag, utan att den upprätthålls av helt och hållet frivilliga och mer eller mindre medvetna krafter. Vilka är dessa krafter?

Det börjar bli dags att synliggöra och bryta ner den maktstruktur där kvinnor per automatik är underordnade män. Vårt mål måste väl ändå vara ett jämlikt samhälle utan könsförtryck. Det gamla trötta patriarkatet är en hierarkisk struktur där kvinnor underordnas män. Systemet ger gruppen män makten över gruppen kvinnor i samhället. Det innebär att enskilda kvinnor ibland kan få makt inom systemet, på samma sätt som enskilda män kan fråntas makt, men bara om underordningen av kvinnor kvarstår. Det är det som är själva poängen med patriarkatet.

Kvinnor var egendom i Sverige
Patriarkatet har sina rötter i feodalsamhället och det gamla bondesamhället. Där var det ett öppet fungerande och fullt lagligt system för att bevara den ekonomiska och politiska makten inom en stam, en klan, en släkt eller ett hushåll. Kvinnorna var egendom. Giftermål betydde att de bytte ägare. Full kontroll över kvinnornas sexualitet och barnafödande krävdes för att upprätthålla systemet.

Kvinnor har rätt till sin kropp och sexualitet likaväl som rätt till ett fast heltidsjobb med en lön som går att leva på. Kvinnor yrkesarbetar i stort sett lika mycket som män, men med sämre lön och sämre villkor. Kvinnor står för det mesta av det obetalda arbetet. Det sexualiserade våldet är utbrett. Från att ha varit påbjuden i lag har patriarkatet utvecklats till ett väl dolt förtryckarsystem.

Vänsterpartiet är ett feministiskt parti och 1991 antog vi ett kvinnopolitiskt program, 1996 kunde vi skriva in feminismen i vårt partiprogram. En viktig feministisk strategi är att synliggöra det som patriarkatet gör osynligt.

Feminism
Det handlar om kvinnors rätt till ett fast heltidsjobb med en lön att leva på. Det handlar om fördelningen av samhällets resurser. Det är kvinnors verklighet som har satt feminismen på vår politiska dagordning. Det är därför vänsterpartiet tar ställning för feminismen.

Andelen kvinnor med tidsbegränsade anställningar, behovsanställningar och objekts- eller projektanställningar, udda och ofrivilligt korta arbetstider har ökat oroväckande. Den sämsta löneutvecklingen har kvinnor i offentlig sektor haft. Det är också där långtidssjukskrivningarna har ökat mest.

Stärk kvinnornas ställning!
En generell välfärd och utbyggd offentlig sektor är viktiga faktorer för att bryta kvinnors underordning.

Det obetalda arbetet måste delas rättvist. Lönediskriminering och skillnader i arbetsvillkor och anställningsförhållanden på grund av kön måste också upphöra. De patriarkala ideologier och sexistiska värderingar som finns måste avslöjas och dess värsta uttryck, sexhandeln och pornografin ska bekämpas.

Det vinner vi alla på, både män och kvinnor!

Peter Bowin (v) Ronneby

Varför stjäl Fredrik Reinfeldt Göran Perssons politik?


Reinfeldts popularitet har ökat i samma takt som Göran Perssons minskat. Ändå är det samma politik de torgför. Ekonomi och sysselsättning är centrala frågor i alla val. När Reinfeldt rycker ifrån Persson just i de frågorna har något nytt hänt. Hur kan moderatledaren vinna trovärdighet i dessa frågor? En förklaring är att det inte skapas särskilt många arbeten just nu. Det kommer inga nya. Mitt i en högkonjunktur så har vi en massarbetslöshet på 8,5 procent. Moderaternas tjat om sänkta skatter har Reinfeldt övergett. Istället pratar han om människors önskan att se sig själv som arbetande och inte beroende av samhällets trygghetssystem. Fredrik Reinfeldt betonar sysselsättningen. Det är inte originellt, det är tvärtom en kopia av årtiondens socialdemokratiska retorik.

Arbetsmarknadspolitiken under många år har varit strama finanser och nedskärningar i offentlig verksamhet. Flexibilitet och ökade vinster för näringslivet. Denna högerpolitik, förd av socialdemokrater, skulle skapa nya jobb och pressa ner arbetslösheten. Den har fullständigt misslyckats. Vi har aldrig haft en sådan massarbetslöshet i tider av långvarig högkonjunktur. Under tiden vi haft ett kraftigt överskott i bytesbalansen har hemmamarknaden gått sämre. Det är här som upphovet till dagens massarbetslöshet ligger. Stora grupper i samhället har en kraftig underkonsumtion. Varken import eller hemmaproduktionen kan konsumeras i den utsträckning som behövs för att rejält minska arbetslösheten.

Det handlar om att de 8,5 procent som förnekas möjligheten till egen försörjning får sitt försörjningsstöd höjt, inte sänkt. Det handlar om att se till att de lägsta lönerna på arbetsmarknaden får sig en rejäl skjuts uppåt, något bl.a. kommunalarbetarna slåss för. Det skulle innebära en konsumtionsstimulans som skulle pressa ner arbetslösheten. Det saknas inte pengar för en sådan politik. När man ser produktionsresultatet i Sverige så finns det en överlikviditet på 144 miljarder kronor. 100 miljarder ska skänkas till aktieägarna. En liten del av resterande ska användas för investeringar som eventuellt ska ge nya jobb.

Frågan om arbetslösheten är alltså en fråga om fördelning. Det handlar om skattepolitik och inkomstutjämning. Den nuvarande politiken som styr landet (den nu Reinfeldt stjäl av Göran Persson) duger inte för att pressa ned arbetslösheten. Den duger inte ens för att bromsa den ständigt ökade inkomstklyftan, som gör att fattiga blir fattigare och rikare ännu rikare.

Kampen mot arbetslösheten är en politisk kamp som bottnar i vår syn på människans lika värde. En ny välfärd kan bara skapas av en arbetarrörelse som har kraften att förändra dagens eländiga och felaktiga ekonomiska politik. Att tro att Fredrik Reinfeldt och hans borgerliga kompisar skulle ta sig an den uppgiften är naturligtvis ett självbedrägeri, det är verkligen inte i överensstämmelse med deras ideologi. I grund och botten måste borgerliga politiker och ideologer vara synnerligen nöjda med dagens situation. Därför stjäl Fredrik Reinfeldt Göran Perssons politik.

Som exempel på moderaternas ”nya” politik menar moderaterna att ”Det ska inte löna sig att vara sjuk”. De vill därför ha en åtstramning mot sjukskrivna. Moderaterna vill sänka sjukersättningen till 65 procent och gör inga undantag. Man kan fråga sig vad det egentligen finns för lönsamhet i att vara sjuk? Bakom moderaternas nya fasad döljer sig samma järnhårda klasspolitik som tidigare.

Vi vänsterpartister är ändå övertygade om att t.ex. ohälsan inte botas genom sänkta ersättningsnivåer eller genom att skuldbelägga sjuka. Människor blir inte friskare och kommer inte tillbaka i arbete genom sänkta ersättningsnivåer. Våra gemensamma krafter ska vi inte använda till att förödmjuka sjuka och arbetslösa. Våra insatser måste riktas mot att människor ska bli friska och ha bra arbeten att gå till. Det moderaterna gör är att sparka på dem som redan ligger. Det är detta Reinfeldt menar när han för ”socialdemokratisk” politik i media.

Peter Bowin (v) i Ronneby

Vad har hänt i Vänsterpartiet del VI

Med en drucken papegojas envishet vinglar Åsa-Nisse-marxisten Rolf Jönsson omkring på insändarsidorna i Sydöstran och försöker med en bondlogik som gränsar till dumhet bevisa att jag är kommunist om jag inte slutar vara med i Vänsterpartiet OCH dessutom ansluter mig till föreningen Vägval Vänster. Jag vidhåller min rätt att bestämma både i vilket parti och vilka föreningar jag ska vara med i, men också vad jag ska göra och inte göra i övrigt.

Centerpartiets ledare Maud Olofsson är garanterat centerpartist, skriver han vidare. Ja, Centerpartiet har ju alltid velat, och de senaste krumbukterna från Rolf Jönssons partiledare såg vi ju i senaste Uppdrag GRANSKNING. Det handlade om Maud Olofssons rävspel efter flodvågenkatastrofen. Maud Olofsson visar gärna upp en enig fasad med sina borgerliga kompisar, men när riksdagen skulle rösta om en ny krisledningscentral i regeringskansliet 2002, då var samarbetet med socialdemokraterna viktigare. Uppdrag GRANSKNING visade dokument som Maud Olofsson hade svårt att kännas vid (hur ser en lögn ut?). Hon som gått i spetsen för att plocka partipolitiska poänger efter katastrofen och efterlyst ett krisorgan i regeringskansliet förnekar att hon sagt nej när Uppdrag GRANSKNING frågar om det ställningstagande hennes parti gjorde. - Vi har inte sagt nej, upprepar hon gång på gång med en drucken papegojas envishet. Att det i den text som riksdagen röstade om faktiskt står att utskottet avvisar inrättande av krishanteringsorgan låtsas hon inte om. Vilket jävla hyckleri!

Rolf Jönsson tycker det är viktigt att komma ihåg hur hans debatt med mig började. Själv tycker jag det kan vara på sin plats att komma ihåg varför jag skrev min första insändare. Jag hävdade att Vänsterpartiet inte har ändrat politik eller partiprogram. Däremot pekade jag på hur borgerligheten/högerkrafter vridit hela den politiska dagordningen åt höger, och därför måste attackera vänstern med maccartyistiska metoder, en tes som Rolf Jönsson med sitt debatterande bevisat.

Med detta avslutar jag debatten med dig Rolf.

Peter Bowin (v)
Ronneby

Fotnot: maccartyismen= förföljelse med kulmen under 1950-talet, oftast obefogad, av radikala människor i USA, under ledning av senator Joseph McCarty, en jakt på möjliga och omöjliga kommunistsympatisörer inom statliga organ, försvaret, nöjesbranschen mm i USA.

Lars Ohly i Ronneby

Torsdagen den 3 mars var Lars Ohly på besök i Ronneby. På ett välbesökt möte på Söderbro restaurang berättade Ohly om sin syn på Vänsterpartiet och vi som var där kunde ställa frågor...

Jörn Svensson

Vilka krafter bestämmer dagordningen?
Ja, så började Jörn Svensson sitt anförande på Yndegården i Sölvesborg på Vänsterpartiets årsmöte 2005. Nedan följer mina anteckningar och mina tankar kring det Jörn Svensson talade om. Har jag tolkat något fel eller missförstått något är det jag som har ansvaret för det.

Från 1932 ~1980-talets mitt satte arbetarrörelsen dagordningen, frågorna handlade om bostad – välfärd – arbete, dvs konkreta saker och med konkreta argument.
Borgarnas moteld är att de skapar det enda tänkandet, en intellektuell och andlig diktatur. I mycket påminnewr det om det jag kallar "det borgerligas diskreta charm", att det man påstår är så självklart att man har mage att avsluta med det klassiska "-eller hur?".
Att satsa på infrastruktur ger avkastning men den nya ekonomin efter borgarnas misslyckande under två mandatperioder. med bl.a. upplåning till driftskostnaderna, följer inte dessa sunda ekonomiska tankar.
Drift eller investering /netto – balans... läs gärna ETC och ekonomi Sten Ljunggren

EU är inte EG!
Domstol >> >> >> den delen av EU som heter EG handlade om marknaden/handel med varor och hade en egen domstol, en domstol som idag tar sig allt större friheter.
EG är ett av fyra område och egentligen det enda vi godkänt en överstatlig domstols rätt att döma Sverige.

Fördrag eller konstituition, begreppen blandas för att lura oss.

Offentlig verksamhet
Vi måste rikta kritik mot marknaden Vi måste styra marknaden – marknaden överdriver alltid och skapar obalans. Tror markanden att det blir lågkonjuktur springer alla åt samma håll och det blir inte bara en lågkonjuktur, den blir värre än om staten/stater hade kunnat gå in och påverka.
Aktier och obligationer hade/har värde i företag och länders ekonomi, derivat är högspekulativa papper. Externa effekter. ”Omvända vär(l)den” ”Bygg om Sverige till bärkraft”

Feminism – härskartekniker – låt kvinnorna ta över hela delar av funktioner!

Globalisering, från 6 miljarder till 9,3 år 2050 om vi har barnbegränsning annars ~11 miljarder.

Politik = folkbildning

Jonas Sjöstedt

Den 10/2 lyssnade jag på Jonas Sjöstedt i Karlshamn och här följer mina anteckningar. Det är alltså mina anteckningar/mina tankar och eventuella missförstånd eller feltolkningar tillhör mig, inte Jonas Sjöstedt.

20/2 röstar Spanien och sedan ytterligare 9-10 länder om konstitutionen. Genom att begreppen fördrag och konstitution är sammanblandade kan det vara svårt för gemene man att sätta sig in i frågan. Makten mellan EU-länder, vetorätten bort. Straffrätten (pacarell?), eu-rätten företräde framför nationell rätt. Nya områden: turism, rymd...

50% i fösta valomgången sedan 2/3 det sker en maktförskjutning.

Militära försvaret (Sverige bistår idag med 1200 man) i FN:s anda, ej med FN-beslut, ”medlemsstaterna skall åta sig att gradvis förbättra sin militära förmåga”. En utrikesminister – lojal. *egen nationaldag * egen sång *egen flagga *egen valuta . Juridisk person som kan teckna och sluta avtal – kommmissionen. Utträdesrätt: 1 miljon/folkomröstning

All makt utgår inte längre från folket. All telekommunikation ska sparasi två år – integritet. Partiväsendet –blir det eu-partier? Kommunsammanslagningar? Delstater och direktval?

Statsskickets grunder. Byt ut ordet EU mot Sverige så hör man hur konstigt det låter.

EU-kritik – demokratisyn. Alternativ europeisk utveckling. EU:s utveckling eller europeiskt samarbete.

Fördragsrätt (Wien) traktat.
Tvångströja
– kyrkan och allemansrätten kvar.
Bristen på jämställdhet.
Miljöfrågorna 15% barnlöshet – allergier.
Euroatom.
Ungdomsfrågorna, UV.

EUstafetten

Jonas Sjöstedts hemsida


Vad har hänt i Vänsterpartiet del V

Svar på Rolf Jönssons (c) insändare ”Ömma tår” 31/1

Rolf Jönsson har inte trampat på några ömma tår, det enda han möjligtvis har trampat är i klaveret. Jag vidhåller min rätt att bestämma själv vad jag ska göra och inte göra. Han påstår, med någon slags bondlogik, att jag förmodligen är kommunist. Med samma logik kan jag då undra varför Rolf Jönsson inte kommenterar de nationalsocialistiska, främlingsfientliga och nazistiska strömningar som finns/funnits i Centerpartiet och som bland annat resulterade i Sjöbopartiet, med många framstående centerpartister som medlemmar. Är det den historien han ”känner väl och är stolt över”?

Den systematiska attack från högerhåll, som numera Rolf Jönsson kan räkna sig till, har gått att studera på insändarsidorna, ledarsidor och ibland på nyhetsplats under hela hösten och vintern. Historien kommer att visa orimligheten i den. De som drar paralleller till ”McCarthyismen” gör en rimlig tolkning.

Den delen av tv-programmet "Uppdrag granskning" som handlade om öststatsromantikerna ska inte viftas bort. Vänsterpartiet tar tydligt avstånd från det som ”avslöjats”, både före och efter programmet. Det är allvarligt och ska fördömas, men med rim och reson. Den häxjakt som pågått är inte legitim. Det förändrar heller inte det faktum att den mycket stora majoriteten i partiet aldrig hyst någon som helst tilltro till diktaturerna i öst.

Rolf Jönsson påstår vidare att den största kritiken finns inom våra egna led. Den lilla falang som idag förespråkar splittring, skapande av nytt parti m.m. får tåla att synas i sömmarna. I Vänsterpartiet ”är det högt till taket och långt till dörren” var det någon som sa.

Jämfört med horden av angrepp av lokala, regionala och rikspolitiker från högerhållet är Vägval Vänsters diskussion en frisk fläkt medan den systematiska attacken från höger är en unken doft av tider som flytt, en McCartyism i modern tid. Dit hör Rolf Jönsson.

Peter Bowin (v)

Fotnot: Utställningen Skånsk nazism pågår 30 nov 2004- 28 aug 2005 på Malmö Museer, Kommendanthuset, där Rolf Jönsson kan lära sig mer om Centerpartiets solkiga historia som han ”känner väl och är stolt över”

Vad har hänt i Vänsterpartiet del IV

Svar på Rolf Jönssons insändare i SSD den 5/1 2005
”Vad har hänt i Vänsterpartiet?”

Centerpartisten Rolf Jönsson tycker det pågår en tävling. Om själva formen för den systematiska attacken från högern just nu verkar som en tävling för Rolf, får väl det stå för honom. Vänsterpartiet har fortfarande varken ändrat partiprogram eller riktning.

Rolf Jönsson uttalar sig om mitt personliga engagemang, drar slutsatsen att jag är ”kommunist” och om jag inte är det ska jag lämna Vänsterpartiet. Med den sortens logik kunde man dra fram Centerpartiets historia från den tiden det hette Bondeförbundet. Man förde under många år fram antisemitiska och rasbiologiska idéer, som bidrog till att dåtidens Centerpartister var mer mottagliga för nazistisk retorik och faktiskt var nazister. Vill inte Rolf Jönsson förknippas med den solkiga historien kan han ju välja något av de andra partierna?

Vad jag ska göra och inte göra tänker jag bestämma själv. Jag förnekar varken mig själv eller någon annan. Jag hävdar att Vänsterpartiet behövs mer än någonsin, särskilt efter sådana logiska kullerbyttor som Rolf Jönsson presterar på arenan.

Peter Bowin (v)

Fotnot:
Utställningen Skånsk nazism pågår 30 nov 2004 – 28 aug 2005 på Malmö Museer, Kommendanthuset där Rolf Jönsson kan lära sig mer om Centerpartiets solkiga historia.

Vad har hänt i Vänsterpartiet del III

Svar på Lars Karlssons insändare i SSD den 27/12 2004
”Problemet är att låtsas vara demokrat”

Lars Karlsson i Ronneby har problem med demokratin. Det finns flera ord som inte glasklart betyder samma för kreti och pleti. Ett av dessa ord är demokrati. Jag har aldrig gett upp uttrycket demokrati i debatter även om min motståndare, som nu Lars Karlsson, gör en annan tolkning. Ett knepigt ord - demokrati. Socialdemokratin har haft tre gyllene slag av demokratier. Politisk demokrati, social demokrati och ekonomisk demokrati. Jag tror ändå att socialdemokraterna och den liberala vänstern i slutet av 1800-talet fram till 1921, gjorde rätt när de inte skrev - Vi vill ha demokrati! på banderollerna. Nej, de skrev - Allmän rösträtt och - Åtta timmars arbetsdag. Konkret - inget tvivel om vad som var målet.

Idag använder Lars Karlsson begreppet mot mig och påstår att jag, och flera lokala politiker med mig, ”låtsas” vara demokrater. Han själv hade flera förtroendeuppdrag under Erlanders tid, och ”såg till att hålla rent” inom bl.a. fackföreningarna. Vilka demokratiska metoder Lars Karlsson använde för detta vet vi inte allt om. Att Sveriges satte sina egna medborgare i läger under andra världskriget vet vi. På den tiden trodde alla att Tyskland skulle utvidga sin makt och till slut vinna kriget. Sverige satte sina egna medborgare i läger för att hålla sig väl med det nazistiska Tyskland. Och att dessa makter fick så mycket att säga till om i Sverige under Andra Världskriget är djupt tragiskt.

På varje större arbetsplats fanns ett socialdemokratiskt fackombud som såg till att alla fackligt aktiva registrerades. Organisationen var helt offentlig men uppgiften att åsiktsregistrera hölls hemlig. I Folket i Bild/Kulturfront avslöjade Jan Guillou och Peter Bratt att det fanns en tidigare okänd underrättelseorganisation i Sverige som inte ens riksdagen kände till och att denna hade åsiktsregistrerat vänstersympatisörer. År 1969 förbjöds åsiktsregistreringen. Trots detta fortsatte verksamheten.

Nåväl, jag kan inte ta åt mig av Lars Karlssons förvirrade insändare, som anklagar mig för att skriva torftig och med osaklig argumentering utan att precisera. När han beskriver mig som ”löss i den röda fanans veck” och tillhörande en grupp som är ”en sanitär olägenhet” förstår jag att han inte tänker nöja sig med att kalla på Anticimex utan snarare vill ta till Cyklon B i gammal god lägeranda. Lars Karlsson fortsätter att hålla rent. Demokrat var ordet.

Peter Bowin (v) Ronneby

Vad har hänt i Vänsterpartiet del II

Efter att insändaren varit publicerad i Sydöstran så kom ett svar från två högermän/moderater. Mitt svar blev detta:
Som Piff och Puff rycker högermännen Anders Olsson och Roger Fredriksson ut och precis som jag skrev i mitt debattinlägg vädrar borgerligheten morgonluft. De båda tar i med både Kalle Anka, Musse Pigg och Jultomten, men de blir varken särskilt roliga eller troliga.

Genom att blanda in Nordkorea (!) försöker de båda bortförklara avregleringarnas verkningar i Sverige. Folk är inte särskilt lyckliga i Nordkorea påstås det, men jag påstår att folket i Sverige inte heller är särskilt lyckliga med de, av bl.a. högerpartierna och EU, påtvingade avregleringarna. Nu höjs röster för att elen kommer att kosta tre gånger så mycket inom några år. Tack för den högerpolitiken.

Inget av det som hänt under hösten förändrar Vänsterpartiets riktning. Ingenting i partiprogrammet har ändrats. I sak inget nytt. Vill de lokala/regionala högerpolitiker som nu ojar sig på insändarsidorna lyfta fram partiets historia, som för övrigt varit känd länge, varsågoda, men då får ni också finna er i att själva granskas. Var står högermännen Olsson/Fredriksson själva i förhållande till Högerpartiets 100-åriga historia av nej till allmän rösträtt, nej till semester, nej till kortare arbetsdag, nej till alla sociala reformer och nej till allt som har gagnat arbetarna under era hundra år i Sverige?

Förtryckarna i gamla fattigsverige organiserade sig som Högerpartiet och var emot allt som var till gagn för arbetarna. Detta verkar herrarna Olsson och Fredriksson förtränga lika energiskt som Piff och Puff försöker övertala varandra att stjäla Kalle Ankas julgodis. De är dock inte särskilt trovärdiga.

Det som händer nu är att moderaterna vädrar morgonluft. För att lyckas måste de attackera vänsterpartiet, med lögner om så krävs. Om man vinner respekt på att ge besked kanske Olsson/Fredriksson kunde svara på de ”fullständigt absurda påhopp mot politiska motståndare” de tycker att jag har gjort. Jag vidhåller att ni moderater tror att ni kan lura oss med erat snack om avregleringar och krav på privatiseringar. De leder, påstår jag också, till att folk får sparken och kastas ut i arbetslöshet.

Er chefsideolog i Moderaterna, Fredrik Reinfeldt, kämpar på för att framstå som ledare för ett skattesänkarparti. Vi andra vet att det är ett lönesänkarparti. Jag vidhåller, inget nytt har hänt i Vänsterpartiet. Istället är det den politiska omvärlden som har svängt åt höger. Vänsterpartiet behövs mer än någonsin!

Peter Bowin (v) Ronneby

Vad har hänt i Vänsterpartiet?

Det som saknas i debatten är vad som egentligen har hänt. Inget nytt partiprogram. Inga nya krav på avskaffandet av privat ägande eller revolution. Inga röster har höjts om att förbjuda den propaganda som brukar kallas reklam eller att införa löntagarfonder. Inget nytt har hänt i Vänsterpartiet! Vänsterpartiet har inte ändrat riktning.

Högern och borgerligheten vädrar morgonluft, men då måste vänstern och Vänsterpartiet försvagas. Det blir tydligt när man märker attackerna från de lokala/regionala högermän, moderater och folkpartister, som nu kastar sig ut på insändarsidorna. Med mycket snack och liten verkstad ojar de sig över... ingenting.

Moderaternas nya policy är mjukhet i vissa frågor, men man attackerar fattiga, arbetslösa och sjukskrivna med sämre villkor. Snart får vi en moralisk ton som vill slå fast kärnfamiljens värden, medan man samtidigt ska arbeta på tre jobb med miniminilöner. Varför tror moderaterna att de kan lura oss med sina avregleringar och privatiseringar? De leder alltid till att folk får sparken och kastas ut i en ständig återkommande arbetslöshet. De vill kalla sig skattesänkarparti, men de kommer att bli ett lönesänkarparti!

Moderaterna firar hundraårsjubileum genom att prångla ut sin historiesyn på biblioteken med gratisböcker. De ljuger oss fulla och skryter om sin betydelse. Vi vet att deras historia handlar om nej till rösträtt, nej till semester, nej till reducerad arbetstid och nej till allt som gynnar arbetarna.

När högern/moderaterna grundades 1904 av förtryckarna i det gamla fattigsverige så kämpade de, då som nu, mot allmän och lika rösträtt, mot demokratiska friheter och sociala reformer och mot kortare arbetsdag. Listan kan göras lång. Den enda individuella rättighet som moderaterna någonsin har brytt sig om är att den enskilda alltid ska kunna utnyttjas av den enskilda elitens ekonomiska girighet. Den historien är man inte så noga med att berätta idag.

Folkpartiet är lika goda kålsupare. Folkpartiets politiska budskap är klassiskt kluvet. Folkpartiet försöker uppenbarligen framstå som både-och-partiet. Både ett parti för moderatväljare och ett parti som tar avstånd från högern. Granskar man deras politik är det emellertid tydligt, även om folkpartiet velar ibland, att riktningen är högerut.

Vi har redan sett vad en borgerlig regering kan göra med nedskärningar och privatiseringar. Nu vill man sänka sjukpenningen, sänka a-kassan, sänka skatten för de rikaste och låta alla andra betala kalaset! Högern och borgerligheten vädrar morgonluft, men då måste vänstern och Vänsterpartiet försvagas. För att klara det måste man tysta kritikerna, ändra riktning på politiken och få negativ klang på ord som solidaritet, gemensamhet, offentlig sektor m. fl.

Det som nu händer är en chimär. Inget nytt har hänt i Vänsterpartiet! Vänsterpartiet har inte ändrat riktning.

Istället är det omvärlden som ändrat riktning och vi ser en högervridning av monumentala mått. Vänsterpartiet behövs mer än någonsin.

Peter Bowin (v) Ronneby