En tredjedel av kommunal- och landstingspolitikerna uppger att de utsatts för trakasserier, hot eller våld i samband med sin politiska gärning. Mordbrandshot mot kommunalråd, hotfulla brev som stänger stadshuskorridorer där kommunalpolitiker arbetar, politiker som hoppar av efter ständiga hot och trakasserier m.m. Listan på exempel på politikers utsatthet kan göras lång.
Till detta hör en utsatthet i t ex media där företrädare för media menar att man som politiker får tåla mera och får ta mera (även anonym och/eller felaktig) kritik än andra. Här ska vi tydligen ha olika regler för olika människor. Finns det olika sanningar också?
En person som skickat ett hotfullt fax till en lokalpolitiker har anklagats för olaga hot. I kanten på en politisk pamflett hetsar mannen mot politikern med orden:
– Kamrater, sätt punkt och amen för denne storhycklare och förrädare!
Hur mår politikern och hans familj idag?
En lokalpolitiker anklagas för jäv under en veckas tid i media. Frågar man idag så tror många att han var skyldig till jäv. Utredningen visade att inget jäv förekommit. Ingenting om att han är oskyldig har publicerats.
Hur mår politikern och hans familj idag?
En annan politiker hängs ut och får schavottera för ett felaktigt citat ur en lösryckt mening i ett privatsamtal, alltså som privatperson i ett privatsamtal. Ingen vet vad som egentligen sagts.
Hur mår denna politiker och hans familj idag?
Sista exemplet är en lokalpolitker som säger "Jag visste hela tiden att jag inte hade gjort fel, nu vet jag vilka som är mina verkliga vänner... det är märkligt att inte få veta vad det är man är anklagad för”. Politikern hade aldrig kunnat drömma om att hans politiska bana skulle sluta som den gjorde. Det känns bittert menar han. Han har lagt ner så mycket tid och engagemang på sina uppdrag under de här åren.
Till detta ska vi lägga falska tillvitelser och överdrifter som finns i den naturliga lusten hos politiker själva från endera flygeln att dräpa till motståndare från andra.
Vart är det på väg? Hur ska människor få lust och ork att engagera sig i politiken på de villkoren? Tonläget har hårdnat och ett enda våldsdåd mot en enda kommunalpolitiker kommer att skapa konsekvenser för hela kommunalpolitiken. Är det politiska engagemanget verkligen värt det pris man får betala?
Tydligen kan man skriva om, säga och göra vad som helst med en fritidspolitiker. Fler och fler höjer rösten, ibland på fel saker. Man drar sig inte för att hota och trakassera politiker. Ibland för något som politikerna inte har ansvar för och heller inte kan påverka. Då blir det riktigt olustigt.
Medborgarnas kunskaper om politikernas ansvar och vad det egentligen innebär har sina luckor. Visst ska politiker granskas, oegentligheter tas fram i ljuset, men när en insändare skriver av sig sitt hat mot en politiker och avslutar insändaren med ”jag suddar bort honom för som jag ser det är [politikern] ingen riktig människa, han är bara en liten lort”, då ser åtminstone jag ett problem i vidare perspektiv.
Mycket lite som en människa gör i sin politiska gärning ska behöva bemötas på det sättet. Att politikern, pappan och människan vid sådant hat mår dåligt kan var och en förstå. Att dessutom familjen drabbas av slikt tal är orimligt.
Jag kan delta i debatter och framföra min åsikt. Jag kan argumentera, lyssna på andras åsikter och ibland ändra mig. Men när tonläget skruvas upp till den nivå där det stundtals befinner sig, när personen istället för saken diskuteras och anonyma insändare önskar ”sudda bort politiker för att de inte är riktiga människor”, då undrar jag om det är värt priset att engagera sig.
Man borde vara stolt över att få företräda sina medmänniskor/väljare. Istället ska man behöva vara rädd för hot och trakasserier, inte bara för sig själv utan även familjen. Det är synd, för vilken sorts politiker får vi kvar när vi ”suddar bort dem som vi anser inte är riktiga människor, bara små lortar”.
Peter Bowin (v) Ronneby
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar