Svar på Rolf Jönssons (c) insändare ”Ömma tår” 31/1
Rolf Jönsson har inte trampat på några ömma tår, det enda han möjligtvis har trampat är i klaveret. Jag vidhåller min rätt att bestämma själv vad jag ska göra och inte göra. Han påstår, med någon slags bondlogik, att jag förmodligen är kommunist. Med samma logik kan jag då undra varför Rolf Jönsson inte kommenterar de nationalsocialistiska, främlingsfientliga och nazistiska strömningar som finns/funnits i Centerpartiet och som bland annat resulterade i Sjöbopartiet, med många framstående centerpartister som medlemmar. Är det den historien han ”känner väl och är stolt över”?
Den systematiska attack från högerhåll, som numera Rolf Jönsson kan räkna sig till, har gått att studera på insändarsidorna, ledarsidor och ibland på nyhetsplats under hela hösten och vintern. Historien kommer att visa orimligheten i den. De som drar paralleller till ”McCarthyismen” gör en rimlig tolkning.
Den delen av tv-programmet "Uppdrag granskning" som handlade om öststatsromantikerna ska inte viftas bort. Vänsterpartiet tar tydligt avstånd från det som ”avslöjats”, både före och efter programmet. Det är allvarligt och ska fördömas, men med rim och reson. Den häxjakt som pågått är inte legitim. Det förändrar heller inte det faktum att den mycket stora majoriteten i partiet aldrig hyst någon som helst tilltro till diktaturerna i öst.
Rolf Jönsson påstår vidare att den största kritiken finns inom våra egna led. Den lilla falang som idag förespråkar splittring, skapande av nytt parti m.m. får tåla att synas i sömmarna. I Vänsterpartiet ”är det högt till taket och långt till dörren” var det någon som sa.
Jämfört med horden av angrepp av lokala, regionala och rikspolitiker från högerhållet är Vägval Vänsters diskussion en frisk fläkt medan den systematiska attacken från höger är en unken doft av tider som flytt, en McCartyism i modern tid. Dit hör Rolf Jönsson.
Peter Bowin (v)
Fotnot: Utställningen Skånsk nazism pågår 30 nov 2004- 28 aug 2005 på Malmö Museer, Kommendanthuset, där Rolf Jönsson kan lära sig mer om Centerpartiets solkiga historia som han ”känner väl och är stolt över”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar