Synd om SUV-ägare?

Enligt en amerikansk undersökning är det synd om SUV-ägare (ägare till stadsjeepar). De mår ofta psykiskt dåligt.

De tvivlar på sina äktenskap. De tvivlar på sig själva som föräldrar. De tvivlar på sin körförmåga. De är mer rastlösa, mer självcentrerade och lever ett fattigare socialt liv än majoriteten av befolkningen. De går mer sällan i kyrkan och är i mindre utsträckning medlemmar i frivilligorganisationer än andra medborgare.

Nåväl, statistiken från landet i väster talar sitt tydliga språk. Fler dör i stadsjeepar än i vanliga bilar. Risken, på grund av fordonets höjd, att välta är större. Det finns fall där föräldrar kört på sina barn på garageuppfarten eftersom det är svårt att hålla sikten runt om. Samma orsak som tillsammans med tonade rutor vållar fara för oss andra medtrafikanter. Vi ska inte glömma att nämna miljön.

En del drar nu slutsatsen att man inte får röra jättebilarna, inte försöka begränsa deras miljöfarliga och för oss andra trafikanter farliga framfart – för det skulle isolera en redan utsatt grupp ännu mer.

Var det någon som nämnde I-landsproblem?


Peter Bowin (v)

Saker vi borde känna till?

I Ekonomistyrningsverkets nya broschyr "Staten, skatterna och det sociala skyddet".
kan man läsa att vi i genomsnitt varje år betalar 23 973 kronor i socialförsäkringsavgifter och 25 475 kronor i moms.

Vi betalar också 2 031 kronor i alkohol- och tobaksskatt. Fordonsskatten uppgår till 895 kronor per år.

Av dessa pengar går det mesta till det social skyddsnätet. Närmare bestämt 34 690 kronor.

På andra plats kommer 4 917 kronor i ränta på statsskulden som uppkom till övervägande del när vi hade en borgerlig regering. Sedan kommer försvaret med 4 754 kronor.

Nästan längst ner kommer kultur och idrott som får 710 kronor. På en klar jumboplats ligger miljön som bara får 248 kronor.

Miljöskyddet får alltså 248 kr och försvaret 20 gånger så mycket.

Den hatade förmögenhetsskatten kostar 542 kronor per år.

Siffrorna talar för sig själv.

Peter Bowin (v)

Könsdiskriminering och hälsovårdssystem

Är du kvinna ligger du risigare till än om du är en man om du får någon ”vanlig” sjukdom, t.ex. hjärt- och kärlsjukdom.

Eftersom all forskning och även medicinproduktion utgår från mannen som norm får du som kvinna kraftigare och allvarligare biverkningar på medicinerna än en man. Dessutom dör kvinnor oftare än män under behandlingen med den vanliga och viktiga medicinen digitalis.

Min partikamrat Ronny Pettersson (v) påpekade delvis detta redan 1989, för över femton år sedan. Brister i kunskap, bemötande och behandling konstaterades redan då, men man lagstiftade inte om förändring utan hoppades att via könsinriktad forskning, nya rutiner för verksamheter m.m. komma till rätta med könsorättvisan.

Hur har det då gått? Ja, kvinnor är idag, ungefär som befolkningen i tredje världen som inte får någon medicin eftersom de inte är lönsamma, fortfarande ett undantag. Trots att t.ex. hjärt- och kärlsjukdom är den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor och till och med vanligare bland kvinnor än bland män är forskning, medicinframtagning och biverkningskontroll helt inriktad på män, med resultat att kvinnor dör oftare än män i denna sjukdom. Kvinnor får också biverkningar av medicinen oftare än män.

Tillgången till hälso- och sjukvårdens resurser varierar alltså beroende på om du är man eller kvinna, förutom alla andra orättvisor du som kvinna blir utsatt för.

Ett betänkande på temat "Könsdiskriminering och hälsovårdssystem" som EU-parlamentarikern Eva-Britt Svensson (v) varit huvudansvarig för antogs i mitten av juli av
en stor majoritet i "Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan män".
Betänkandet fokuserar på två problemområden, nämligen;
- skillnader i vården mellan män och kvinnor som drabbats av samma eller likartade sjukdomar samt
- kvinnors hälsa ur perspektivet s.k kvinnliga sjukdomar, alltså sjukdomar som nästan enbart drabbar kvinnor.

Eva-Britt har utfört ett feministiskt arbete som kommer innebära förändring för många kvinnor framdeles som drabbas av sjukdomar vars forskning, medicin och biverkningskontroll hittills varit förbehållet män.

Att vara ett feministparti, arbeta feministiskt och vara trovärdig handlar alltså om mera än läpparnas bekännelser. Könsperspektivet och dess betydelse bör stå i fokus i många fler frågor än ovan (i och för sig skräckinjagande) exempel.

Peter Bowin (v)