”Ganska allmänt tycks man hysa den uppfattningen att svårigheterna för lärarna att hålla disciplin nu är större än förr. Någon har sagt att en lärare i vår tid behöver en stålmans nerver och en ängels tålamod. Det framhålls att barnen är ouppmärksamma, pratsamma, olydiga, trotsiga och hållningslösa, kort sagt ouppfostrade.Hemmet får i regel skulden till dessa missförhållande. Föräldrarna lämnar sina barn alltför fria tyglar. Filmen och den kolorerade veckopressen nämns också som medansvariga. Barnens dåliga uppförande kan också vara ett uttryck för deras missnöje med den förlängda skoltiden.
Barnens svårhanterlighet har skapat otrivsel i skolorna och verkar psykiskt nedbrytande på en del lärare som därigenom måst ta sjukledighet eller begära sjukpension. En lärare vill undervisa och se resultat av sitt arbete men mesta tiden går ofta åt till att hålla ordning i klassen”.
Detta är skrivet 1956, alltså för nästan 50 år sedan. På den tiden var det fortfarande tillåtet med aga i skolan. Man hade betyg i småskolan och betyg i uppförande och ordning. Idag propageras det igen för betyg, tidigare betyg, fler betyg, betyg i uppförande och betyg i ordning. Än har jag dock inte hört någon politiker som vill återinföra aga i skolan.
Vad man vill åstadkomma med betygen är den ordning och reda som inte ens fanns på ”den gamla goda tiden”. En tendens man ser idag är att skolor har sänkt sina kriterier för att en elev ska bli godkänd. I vissa fall verkar det mer handla om att ”bara” vara på plats för att få ett G. Ett annat mönster är att skolorna har fört in uppförande och att komma i tid i betygskriterierna i stället för kunskaper och färdigheter i respektive ämne.
Nu visar det sig också att skolor och lärare har använt nära en miljon arbetstimmar åt att utforma betygskriterier för detta. Under nästan tio års tid har det bara betytt mer pappersarbete, varken bättre eller rättvisare betyg. Tolkningarna mellan skolorna varierar kraftigt. I åttan och på höstterminen i nian är det skolorna själva som ska bestämma vad en elev behöver kunna för att få ett visst betyg.
Detta är respektlöst mot eleverna. Det är här unga människor möter betygssystemet med sitt godtycke och sin orättvisa första gången. Det är här deras tilltro grundläggs. Hur stor blir den? Hur ska de uppfatta skolan? Som rättvis? Knappast!
Betygssystemet i grundskolan är inte rättvist och likvärdigt. Det har diskuterats förr och bör diskuteras igen. Ändå pratas det om att man ska ha nationella prov i trean och betyg i sjuan och... på vad? Det finns inga mål i trean eller mål i sjuan. Man får inte så lättvindigt tycka att nu ska vi ska ha betyg i ettan eller fyran eller sexan. Fyller de någon funktion? Stimulerar det lärandet? Stödjer det barn med särskilda behov?
När man börjar sätta betyg på ”god närvaro” och ”visar god vilja” så är vi snubblande nära den orättvisa skola där godtycket råder och ”ordning och reda” premieras men inte ifrågasättande eller kritiskt tänkande. Vill vi ha en ”tyst” skola? Jag hoppas inte det.
Peter Bowin (v) Ronneby
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar