Opposition i Ronneby


Nils-Olov Olofsson beskriver det politiska läget i Ronneby och tycker att det saknas opposition i dagsläget. När det gäller analysen av det politiska läget tycker jag han har rätt. Vi i Vänsterpartiet får också ta åt oss av hans kritik när det gäller de platser vi har i nämnder och dylikt. Men de har inte det självändamål som Nils-Olov hävdar. Oppositionspolitik bedrivs och det är inte alldeles självklart att Vänstern röstar med sossarnas nya högerpolitik i alla lägen. Vi försöker också hitta nya vägar att nå ut, och tro det eller ej, Nils-Olov, vi pratar med folk. Många är förbannade och tvärtemot vad många tror är folk engagerade och undrar vad som händer i det här landet.

Miljarder skyfflas över till de rikaste i Sverige, utförsäljning av våra gemensamma tillgångar pågår och en privatiseringsvåg där sossarna så sent som idag uppmanas gå med på ytterligare privatisering av sjukvård pågår.

Att i det läget ställa sig upp och ropa på revolution är inte alldeles problemfritt, men snart en nödvändighet. Åtminstone kräva nyval, för andelen som känner igen sig i det de röstade på och den politik som förs blir färre och färre.

På det lokala planet händer också saker. Nils-Olov pekar på Folkpartiets och Kristdemokraternas maktposition som gör att det förs en politik som strider ”mot det centrala i arbetarpartiets ideologi” och där får jag hålla med honom. När delar av allmännyttan säljs ut, som skedde vid senaste Kommunfullmäktigesammanträdet, var det bara Vänsterpartiet som påtalade vad som var på gång och röstade mot förslaget. Det kallar inte jag att ”vara inne i makten”. De positioner vänsterpartiet ändå har använder vi för att gång på gång hävda den ideologi som Nils-Olov ser sina forna kamrater i Socialdemokraterna kompromissa bort i samarbete med Folkpartiet och Kristdemokraterna.

Vänsterpartiet är det parti som ensamt idag vågar står emot tanken att hela livet ska förvandlas till en marknad, att våra barn och gamla ska utsättas för marknadskrafterna och att våra skolor, sjukvård och äldreomsorg ska stavas ”pengar”. Välkommen till Vänsterpartiet Nils-Olov Olofsson!

Peter Bowin, Vänsterpartist i Ronneby

Performanssamhället


Jag upptäckte att jag hittat på ett nytt ord/sammansättning; Performanssamhället.
Från folkloristiken har musiketnologin lånat in begreppet performans som med ett mera svenskt ord kan översättas till "framträdande". Begreppets vetenskapliga användning har vuxit fram med ett intresse för de kommunikationsmedel som ligger utanför det talade ordet - och i fråga om musikområdet utanför den klingande musiken. Musiketnologisk performansforskning beaktar således alla de kommunikationsformer en musiker eller sångare utnyttjar, verbala som icke-verbala. En performansforskare ägnar sig åt att studera situationer och samspelet mellan olika aktörer.

Media eller medium?


När alltmer utspelar sig i ett nytt media/medium, jag tänker bl.a. på Platsen som inte finns (d.v.s. Internet), så blir det intressant att se vad som faktiskt händer i informationsflödet. MP Boethius har ju mycket träffande skrivit om Mediatan och Grotesken och om ett par dagar släcker man det ANALOGA nätet i sydsverige och helt plötsligt MÅSTE man ha minst 10 kanaler, och Bruce Springsteens 57 channels (And Nothin´ On) blir plötsligt aktuell igen. Undrar hur många som vågar låta bli teven i framtiden. Jag vet ett par som inte ska skaffa digitalbox... FF (fortsättning följer)

(Nørretranders, Tor: Platsen som inte finns. 1998. Tor Nørretranders, dansk vetenskapsjournalist har skrivit en lättläst bok om internet. Redan 1998 skrev han med klokhet om hur Internet uppkommit, inte bara tekniskt utan också idéhistoriskt och filosofiskt. Hur Internet kommer att påverka hur vi ser på värden och vad som är av värde och har framtid och vad är förgängligtoch kommer att försvinna. Uppmärksamhetsekonomi som nu är ett etablerat begrepp hade Nørretranders redan fattat. Det är roligt att läsa hur framtiden såg ut 1998, och han fick verkligen rätt, så här långt)

Video killed the radio star

Robin


Blogga eller leva?

När jag tittar på min blogg så ser jag ett halvfärdigt utkast till en insändare om livslångt lärande m.m. Det är påbörjat i augusti/september.


Denna blogg borde vara stendöd efter så lång paus, men en och annan "Stjärna" har ju lagt av under tiden (elakingarnas mästare Alexander någonting vem bryr sig? (Tack Google, sökte på Alex och aftonbladet) Han påstods vara så elak att han blev rädd för sig själv. Han borde läsa Maria-Pia Boethius bok "Mediatan" som bland annat handlar om Grotesken, den del som likt en invärtes puckel slukat Aftonbladets lille bloggare.



Eller som vi sa när jag var liten: Den som sig i leken ger, får leken tåla. Nåväl, jag ska under ett par dagar fundera på om detta ska vara en "dagbok", ett arkiv för idéer och insändare eller något annat... FF! (fortsättning följer)


Utanför fönstret står ett träd. Det har jag fotograferat och för att illustrera min egen förvandling visar jag två bilder på trädet med samma mellanrum som mina inlägg. Tro´fan att man förändras?