När politiken blir reklam!


Det går undan i mediavärlden just nu. Den tekniska utvecklingen sätter nya gränser för vad som är möjligt, och vi användare - konsumenter kan knappt urskilja vad som är upp och ner i en värld där förändring är ett måste. De nya medierna skapar helt nya former av interaktion. Utvecklingen har inte bara konsekvenser för traditionella medier som tidningar, radio och TV, utan får konsekvenser för alla situationer som involverar människor och relationer. Även politiken berörs. Eller rättare sagt, politiken berörs i allra högsta grad.

Trenden är inte bara teknisk utveckling inom de nya medierna utan en förändring pågår av de mjuka faktorerna, t.ex. sociala mötesplatser och konsumenternas värderingar. Samtidigt ska budskapet fram med en musklickning på datorn, ett snabbt avbrott i långfilmen eller något påträngande budskap i den offentliga miljön, reklamtavlor, husväggar eller vägkanter där vi svischar förbi.

Babbelkanalerna i radio illustrerar fenomenet bra. För ett antal tiotusentals kronor sänder reklamkanalerna reklam, från morgon till kväll. En gång i timmen sänds ditt budskap – i tjugo (20) sekunder. Jag förstår den hysteriska tonen och babbelrabblet som försiggår. Ingen människa kan väl hinna med särskilt mycket på tjugo (20) sekunder. Inte ens programledarna som gör likt Arne Anka, pratar utan att tänka först.

När presidentvalskampanjen i ett icke namngivet land i Asien gick in i slutskedet så lovade en presidentkandidat att alla som röstade på honom skulle få en ko. Kanske hann han inte få ut mer budskap än så på sina tjugo sekunder? Om han vann? – vet jag inte. Om folket fick sina kor? – tror jag knappast.

Tyvärr är trenden samma här. Fler skulle rösta om valet var mer som melodifestivalen visar undersökningar. Presentationerna av vad man har att välja mellan börjar också mer och mer att likna schlagerfestivalen – mycket yta och lite innehåll. Korta budskap, interaktion, tyck till om partiledarna (inte politiken), senaste ”skandalen” (tillsammans med nakenchocker, bystdrottningar och de bästa lådvinerna på kvällspressens löpsedlar), Testa dig själv - röstar du som du tycker? Och så vidare i all oändlighet.

När man nu ska rösta enligt de nya kriterierna användare/konsument är det tydligt att det politiska budskapet har blivit som reklamen för en mobiltelefon – Köp den, den kostar ”bara” en krona plus stjärna (* läs det finstilta).

Röstköpet är en intressant tradition i valrörelsens. Vi ska inte låtsas om att vi erbjuds pengar (eller för all del en ko) i betalning för våra röster. Den som försöker köpa röster skulle heller aldrig låtsas om att det är ett röstköp som pågår. När jag blir lovad en tusenlapp mer i månaden för att rösta på ett visst parti/en viss partiledare bör jag därför läsa det finstilta noga.

Peter Bowin
Riksdagslistan för (v)