Att avlyssna ett privatsamtal, rycka ut ett par ord ur en mening, göra ett lögnaktigt citat och sedan upprepa det som om det vore sanning gör inte tjuvlyssnandet mindre klandervärt.
Jag värjde mig från början mot att Lisbeth Beselin felaktigt drog in Biblioteks- och kulturnämnden i debaclet. Gång på gång skrivs det om nämnden, politikern, kulturpolitikern, nämndsledamoten, nämndssammanträdet, och Lisbeth Beselin beskriver ”oss i Biblioteks- och kulturnämnden” med någonting som hände utanför nämnden. Det är nog fler än jag som upplever detta som olustigt.
När jag nu ändå valt att kommentera debaclet så är det för att jag som fritidspolitiker blir bestört över hur enskilda nämndsledamöter ibland får schavottera i konstruerade affärer. Hur Håkan Robertsson och framför allt hans familj mår under tiden detta pågår är det tydligen ingen som frågar sig. Vad är priset för att vara fritidspolitiker?
När anonyma insändare önskar ”sudda bort `en för att man är ingen riktig människa”, när man blir mer eller mindre förföljd av telefonsamtal, e-post och ens person går som en följetong i media, blir priset högt för ens familj, barn och andra närstående.
Det är detta jag valt att kommentera.
Peter Bowin (v) Ronneby
