Reinfeldts popularitet har ökat i samma takt som Göran Perssons minskat. Ändå är det samma politik de torgför. Ekonomi och sysselsättning är centrala frågor i alla val. När Reinfeldt rycker ifrån Persson just i de frågorna har något nytt hänt. Hur kan moderatledaren vinna trovärdighet i dessa frågor? En förklaring är att det inte skapas särskilt många arbeten just nu. Det kommer inga nya. Mitt i en högkonjunktur så har vi en massarbetslöshet på 8,5 procent. Moderaternas tjat om sänkta skatter har Reinfeldt övergett. Istället pratar han om människors önskan att se sig själv som arbetande och inte beroende av samhällets trygghetssystem. Fredrik Reinfeldt betonar sysselsättningen. Det är inte originellt, det är tvärtom en kopia av årtiondens socialdemokratiska retorik.
Arbetsmarknadspolitiken under många år har varit strama finanser och nedskärningar i offentlig verksamhet. Flexibilitet och ökade vinster för näringslivet. Denna högerpolitik, förd av socialdemokrater, skulle skapa nya jobb och pressa ner arbetslösheten. Den har fullständigt misslyckats. Vi har aldrig haft en sådan massarbetslöshet i tider av långvarig högkonjunktur. Under tiden vi haft ett kraftigt överskott i bytesbalansen har hemmamarknaden gått sämre. Det är här som upphovet till dagens massarbetslöshet ligger. Stora grupper i samhället har en kraftig underkonsumtion. Varken import eller hemmaproduktionen kan konsumeras i den utsträckning som behövs för att rejält minska arbetslösheten.
Det handlar om att de 8,5 procent som förnekas möjligheten till egen försörjning får sitt försörjningsstöd höjt, inte sänkt. Det handlar om att se till att de lägsta lönerna på arbetsmarknaden får sig en rejäl skjuts uppåt, något bl.a. kommunalarbetarna slåss för. Det skulle innebära en konsumtionsstimulans som skulle pressa ner arbetslösheten. Det saknas inte pengar för en sådan politik. När man ser produktionsresultatet i Sverige så finns det en överlikviditet på 144 miljarder kronor. 100 miljarder ska skänkas till aktieägarna. En liten del av resterande ska användas för investeringar som eventuellt ska ge nya jobb.
Frågan om arbetslösheten är alltså en fråga om fördelning. Det handlar om skattepolitik och inkomstutjämning. Den nuvarande politiken som styr landet (den nu Reinfeldt stjäl av Göran Persson) duger inte för att pressa ned arbetslösheten. Den duger inte ens för att bromsa den ständigt ökade inkomstklyftan, som gör att fattiga blir fattigare och rikare ännu rikare.
Kampen mot arbetslösheten är en politisk kamp som bottnar i vår syn på människans lika värde. En ny välfärd kan bara skapas av en arbetarrörelse som har kraften att förändra dagens eländiga och felaktiga ekonomiska politik. Att tro att Fredrik Reinfeldt och hans borgerliga kompisar skulle ta sig an den uppgiften är naturligtvis ett självbedrägeri, det är verkligen inte i överensstämmelse med deras ideologi. I grund och botten måste borgerliga politiker och ideologer vara synnerligen nöjda med dagens situation. Därför stjäl Fredrik Reinfeldt Göran Perssons politik.
Som exempel på moderaternas ”nya” politik menar moderaterna att ”Det ska inte löna sig att vara sjuk”. De vill därför ha en åtstramning mot sjukskrivna. Moderaterna vill sänka sjukersättningen till 65 procent och gör inga undantag. Man kan fråga sig vad det egentligen finns för lönsamhet i att vara sjuk? Bakom moderaternas nya fasad döljer sig samma järnhårda klasspolitik som tidigare.
Vi vänsterpartister är ändå övertygade om att t.ex. ohälsan inte botas genom sänkta ersättningsnivåer eller genom att skuldbelägga sjuka. Människor blir inte friskare och kommer inte tillbaka i arbete genom sänkta ersättningsnivåer. Våra gemensamma krafter ska vi inte använda till att förödmjuka sjuka och arbetslösa. Våra insatser måste riktas mot att människor ska bli friska och ha bra arbeten att gå till. Det moderaterna gör är att sparka på dem som redan ligger. Det är detta Reinfeldt menar när han för ”socialdemokratisk” politik i media.
Peter Bowin (v) i Ronneby
