Jämställd, modern, fri och högutvecklad

Hurdana är vi svenskar egentligen? Svenskarna tillskrivs i media egenskaper som att de är jämställda, moderna, fria, högutvecklade. Invandrare blir per automatik en negativ motpol till
alla dessa egenskaper. Invandrarkvinnan beskrivs som förtryckt, analfabet och att hon inte vet något om sina rättigheter om man jämför med bilden av den svenska kvinnan.

Samtidigt har vi vår självbild präglad av olika egenskaper som hänger ihop med landskap/län. I de fallen tror jag inte vi har så bra koll på vad t.ex. göteborgarna tror om blekingarna, trots att vi blekingar vet vad göteborgaren är; go och gla. Skåningen är ju på sitt sätt, lite dryg, och malliga stockholmare ska vi inte prata om. På detta sätt kan vi stapla våra fördomar så de når ända till Köpenhamn. Och det vet vi ju hur danskarna är, eller?

Nåväl, hur blir då en somaliers barn som får växa upp i Göteborg. Goa och glada? Det verkar ju som om vi har en trist rasism i våra strukturer där vi på olika sätt utesluter och sorterar. I mitt jobb som Sfi-lärare vet jag att när jag kommer till "Folket och landet" så är det alltid ett avsnitt som väcker särskild uppmärksamhet.

Det heter "Samerna" och handlar om de 17 000 samer som bor i Sverige idag. En del känner igen sig i splittringen på flera länder (samerna bor, precis som kurderna i fyra olika länder), förtrycket från staten (Kungen kommer i helikopter och skjuter ripor när han vill, ibland skakar han hand med en och annan same :-) och känslan med ett språk som inte var godkänt ens på skolgården för inte så länge sedan (detta synsätt på minoritetsspråk finns fortfarande i ett antal länder, i Sverige finns det fera skolor som prövar, läs mer >>).

När min vän Stoffe ringde från Stockholm och skulle komma på snabbvisit till Ronneby samtidigt som vi i skolan läste om samerna så kunde jag inte låta bli att berätta för gruppen om min kompis som skulle komma och hälsa på, och som, vad jag vet, är den enda jag känner med en egen samisk folkdräkt.

Deras reaktion var förståelig. - Kan du inte be att han kommer hit? frågade de. Först blev jag full i skratt, sedan fastnade skrattet lite grann. Visst är det väl så att vi sitter där med våra bilder av varandra? Jag kunde inte låta bli att berätta för Stoffe om "önskemålet", och i sin vanliga klokhet sa han - javisst, kan jag komma och spela same, men bara om jag får vara skåning nästa vecka. Och precis så absurt blir det ibland när man ska berätta om Sverige. Vi är jämställda, moderna, fria och högutvecklade. Inte?



Stoffe - same, bleking, skåning eller stockholmare?


Inga kommentarer: