Siffror och människor

En kommunal budget är en uppvisning i siffror och räknekonst. Med ena foten på spisen och den andra i ugnen har man det i genomsnitt ganska skönt. Onekligen är det en budget, det är ju massa siffror i den, ska Bush ha definierat en budget enligt kommunalrådet. Men det finns ju också text i en budget och framför allt finns det en verklighet där den ska tillämpas.

I verkligheten är varannan svensk missnöjd och tycker att det finns olidliga förhållanden i detta landet. FORSKNINGSGRUPPEN FÖR SAMHÄLLS- OCH INFORMATIONSSTUDIER har undersökt människors krav och förväntningar och en sak är klar. Man är missnöjd med andra saker idag än för ex.vis 25 år sedan. Informatiosnspridningen, globaliseringen, marknaden m.m. har förändrat vad vi oroar oss för och är missnöjda med. En sak som hamnar högt är oron för hålen i välfärdsnätet. De blå kmererna i stadshuset i Stockholm skänker bort vårt ihopgnetade överskott och säljer ut våra statliga bolag. Samtidigt sår man misstänksamhet mot fuskare och andra påstådda "tärande".

Om detta kan man skriva mycket, men ett snabbt exempel: Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson har tidigare sagt att fusk och fel uppgår till över 20 miljarder bara inom hennes område. Men Stig Orustfjord, som ägnat sig åt de här frågorna i femton år, bedömer att den siffran är för hög.- På Försäkringskassan har vi satt prislappen på bidragsbrotten till cirka en miljard och den totala siffran för felbetalningar till 3,5 miljarder, säger han.

Fusket med svartarbete är mångfalt större än bidragsfusket, enligt Försäkringskassan. Ändå storsatsar regeringen på att jaga bidragsfuskarna. Här är något sjukt. Genom att "privatisera" och flytta kostnader från det gemensamt ägda till den egna plånboken ska vi bli egoister och ständigt kräva fler och mer skattesänkningar. Att som senaste sänkningen på 80 miljarder en stor del går till den rikaste delen av befolkningen står nu klart. Den halva av befolkningen som tjänar mest får 77 procent av skattesänkningarna medan den halva som tjänar minst får 23 procent. Se diagrammet. Lägg till detta det s.k. slopandet av fastighetsskatten som enbart gynnade de rikaste.

Nu tillbaka till budgetsammanträdet i Ronneby kommun. Moderaterna sade sig "återigen vill känna stolthet" över kommunen. Ja, med skitsnacket som ständigt pågår hur dåligt det är i Ronneby kanske vissa personer skulle tänka sig för när de drar de eviga litaniorna om hur bra det var förr eller för all del vad bra det ska bli om man bara får släppa loss marknadskrafterna, denne ständige "Ville Vessla" som ska förändra, effektivisera, maximera, blabla bla blabla. Centern vill ha en "attitydförändring". Ronnebypartiet velar.

Låt mig ändå slå fast; det var inte bättre förr. Läs gärna mitt blogginlägg här >>.

Tvärtemot vad sverigedemokraterna tror är det en ständigt minskande grupp som anger invandring som en källa till oro. Idag är den gruppen mindre än 3 procent. Huruvida man oroar sig för utvandring vet jag inte. Däremot oroar man sig för flyktingars situation, segregationen i Sverige och rasism. De globala problemen framstår ibland som viktigare än de svenska och klimathotet är det något fler idag som funderar över än påstådda ras- och kulturskillnader.

När då sverigedemokraterna till sist krupit fram och yttrat sig (fem år i fullmäktige innan de fick ur sig vad de vill!) är det fullständigt hårresande vad de slipprar ur sig. Alla ska assimileras till något odefinierbart svenskt, och genomförandet och konsekvenserna ska bli intressanta att höra. Man ska också repartriera folk från Sverige (återföra till hemlandet). Det hade också varit intressant att få höra vilka sverigedemokraterna har tänkt sig att "återföra".

Själv beskriver Rolf Fredriksson fullmäktige så här: - Jag försökte att få ett yttrande till budgeten, om vad flyktingmottagandet verkligen kostar Ronneby kommun. Men som vanligt inget svar istället blev man beskylld för att vara främlingsfientlig.Och sen ohederlig för man inte ville debattera vidare... Vad skulle man debattera vidare på?

Man kunde t.ex. ha tänkt sig dessa två frågor:

• Vad menar sverigedemokraterna med assimilation - vilka egenskaper ska räknas som positiva och vilka egenskaper ska bort?


• Vilka människor ska förmås att återvända till sina hemländer, varför och hur?

Jag visade en gång i fullmäktige ett cirkeldiagram som visade fördelningen på människor med annan bakgrund än svensk i Ronneby, och frågade då sverigedemokraterna vilken grupp de menar att de ska förmå att lämna Sverige. De som kommer som anhöriga, ingifta m.m. Kalle som träffar Natascha, Lisa som träffar Pedro, Ahmed med Sindi och hur ska sverigedemokraterna se på medborgarskapets betydelse, ska man förmås att återvända även om man har fått svenskt medborgarskap.

Kanske ska vi säga upp FN-avtalet om flyktingmottagande och humanitärt bistånd? Varför inte bara stänga gränserna för självklart ska vi svenskar heller inte resa utanför gränserna? Och hur ser vi på arbetskraftsinvandringen som kommer att öka framdeles? Har sverigedemokraterna någon plan för det.

Nej skallmätning och definiering av påstådd svenskhet ger jag inte mycket för. Repartriering och assimiliering, två mycket konstiga ord i politikens värld. Det finns mycket att diskutera och debattera, men nu när de har chansen tiger de. Fegt och ynkligt herrar sverigedemokrater!