Hur ska idrotten nå även barn som blir valda sist på skolgården? Hur ska idrotten attrahera stökiga ungdomar som inte vill vara med i vanliga idrottsföreningar? Och hur ska idrotten kunna locka fler invandrarflickor? Vad krävs för att funktionshindrade ska våga sig på idrott?
I ”Unga och föreningsidrotten” av Mats Trondman kan man läsa om ungdomsidrottens verksamhet i relation till statens idrottspolitik. När det gäller ungdomar som väljer att hoppa av idrotten påpekar Trondman att den idrottspolitiska ambitionen att erbjuda en bred folkhälso- och folkrörelseinriktad verksamhet inte samspelar särskilt bra med idrottens dominerande ”kärnlogik”. ”Avhopparna” är till stor del positiva till föreningsidrotten i allmänhet och skulle gärna vilja fortsätta i någon form. Detta är dessvärre i praktiken svårt eftersom det utbud som föreningsidrotten idag tillhandahåller styrs av just idrottens kärnlogik, d.v.s. en verksamhet som i takt med stigande ålder blir allt mer tränings- och tävlingsingsintensiv. Den blir mer tidskrävande, kravfylld i termer av individuell prestationsutveckling, selekterande och exkluderande, ledd av män som förkroppsligar idrottens kärnlogik och ett ointresse för en breddad verksamhet.
Om idrottsrörelserna verkligen har ambitionen att minska avhoppen och locka nya ungdomar till föreningsidrotten så måste således helt nya verksamheter utformas som bryter med idrottens ”kärnlogik”.
Det finns bra exempel på föreningar och förbund runt om i landet som inte väjer för besvär och hinder som kan finnas för att nå alla ungdomar. Föreningar och förbund som har tänkt ett steg extra och tagit på sig ett större samhällsansvar för att göra idrotten tillgänglig för alla. Exempel på detta är Alstermo IF som förgyllt vardagen på flyktingförläggningen, IFK Umeå som fått fart på tonåringar som inte vill vara med i vanliga idrottsföreningar, Granbergets IF som satsar på utesporter för alla eller Viktvändarna i Kronoparkens skolidrottsförening som har fått överviktiga barn att motionera och ändra sina kostvanor.
Barn- och ungdomsidrotten har inte bara betydelse för den idrottsliga utvecklingen utan även för den sociala utvecklingen. Riksidrottsförbundet dokument som heter Idrotten vill är idrottsrörelsens viktigaste visionsdokument. I den beskrivs föreningsidrottens samhällsnytta och samhällets roll och det preciseras utförliga riktlinjer för hur förbund och föreningar ska utformar och bedriva sina aktiviteter. Ett övergripande tema i dokumentet är att föreningsidrotten ska utgöra en positiv uppfostringsmiljö för barn och ungdomar. Idrotten ska vara en socialisationsarena där ungdomar internaliseras med positiva beteendemönster, normer och värderingar genom idrottslig praktik och social mötesplats. Vidare skriver man att för många barn och ungdomar är idrottsföreningar, näst efter hemmet och skolan den viktigaste miljön för fostran och utveckling.
Barn ska ges lika möjligheter att delta i idrottsverksamheten, men hur ser verkligheten ut idag i idrottsverksamheten? Har barn och ungdomar lika möjligheter att delta i idrottsverksamheten? Hur ska vi bli bättre på att nå de barn och ungdomar som idag hamnar utanför idrottsverksamheten? Vilka alternativ till idrottsutövning finns kvar för de barn och ungdomar som har ”sållats ut” när man ”toppar” lagen? Vilka alternativ till idrottsverksamhet finns för alla de barn och ungdomar som inte vill tävla eller träna på elitnivå? Vilka alternativ finns idag till aktiv idrott för de barn och ungdomar som lider av övervikt eller funktionshinder? Vilka alternativ finns det inom idrottsverksamheten för de barn och ungdomar som har en socialproblematik som gjort att de hamnat långt från idrottsverksamheten?
Vi tycker att det är angeläget att vi i Ronneby får våra föreningar att agera på samma sätt som Alstermo m.fl. Hur vi får dem till att göra detta är den stora utmaningen som ligger framför oss. En sådan åtgärd kan vara att förändra regelsystemet för de föreningsbidrag som utgår. Det finns säkert en hel del andra åtgärder som kan vidtas och därför kommer vi under hösten att arbeta för att Fritidsnämnden ges i uppdrag att ge förslag till lämpliga åtgärder.
Anette Mathisson, Peter Bowin och Ronny Pettersson (v) Ronneby
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar