Margareta Andersson, riksdagsledamot och talesperson för Centerpartiets arbetmarknadspolitik, Kenneth Michaelsson, Centerpartiet i Ronneby, och Tim Svanberg, ung Center-wannabe angriper mig och försöker på olika sätt att försvara Maud Olofssons förslag om försämrade villkor för ungdomar på arbetsmarknaden. Detta har jag i ett tidigare inlägg beskrivit som ett riktigt dåligt förslag. Jag har inte fått någon anledning att ändra mig.
Margareta Andersson skapar rubriker i Sydöstran den 5/4 genom att påstå att jag inte är påläst. Kenneth Michaelsson försöker göra stort indignationsnummer på Sydöstrans webb av att jag inte stod i talarstolen och förde liv i fullmäktige när Ronneby kommun tecknade avtal med Kommunal om plusjobb i Ronneby kommun. Tim Svanberg försöker slutligen på sin webblogg att blanda bort korten med att jag har hittat på att Maud Olofsson påstår att ungdomar har för hög lön.
Mitt svar blir att de bör kolla vad Maud Olofsson har skrivit innan de angriper mig. Hon skriver – ”Som svensk politiker ska jag inte lägga mig i avtalsrörelsen, men jag vill gärna påpeka detta (löneläget för unga)”. Därmed lägger hon sig både i avtalsrörelsen och propagerar för att lönerna är för höga. Detta kallar Margareta Andersson för att jag ”blandar in även löner och annat som inte alls är med i förslaget” och Tim Svanberg skriver att ”Peter Bowin påstår…något han själv hittat på…”. De verkar fullständigt omedvetna om vad deras partiledare (och de själva) förespråkar.
Centerpartiet hävdar envist att det är flexibilisering (läs upphävande) av arbetsrätten som är receptet för fler jobb. Visserligen har de dämpat sin entusiasm från att utlova 14 000 nya jobb åt unga, till ”nog” 8 000 nya jobb. Frågan är varför de slänger ur sig dessa siffror. Vilken forskning hänvisar de till? Vilka vetenskapliga belägg har de?
En allmän upprördhet över ungas utsatta situation tas som förevändning för att försämra arbetsrätten – och samtidigt vrida samhället åt höger. Det finns inga bevis för att otrygghet i arbetslivet leder till fler jobb. Sådana påståenden är floskler.
Fler än hälften av ungdomarna under 25 år som arbetar har redan en otrygg och tidsbegränsad anställning av något slag. Allra vanligast är det bland unga kvinnor. Varje morgon sitter många och väntar på om arbetsgivaren ska ringa eller inte. Det är den typen av anställningar som ökat mest. 1990 var behovsanställningarna ca 40 000, idag är de ca 150 000. De som ändå har lyckats få en fast anställning, har oftast bara en månads uppsägningstid. Så ser verkligheten ut för de ungdomar som har ett arbete i dag. Många lever med en stor ekonomisk osäkerhet på grund av tillfälliga anställningar. De har svårt att få hyreskontrakt, telefonabonnemang och banklån. Många tvekar helt naturligt inför att bilda familj och skaffa barn.
Samtidigt som storföretagen radar upp vinster som aldrig förr går allt fler arbetslösa. Detta utnyttjar man så att lönerna/kostnaderna sänks, arbetare tas in på projekt- och timanställningar. Man ansvarar för arbetarna under en kortare period och blir också av med dem snabbare. Det är idag oerhört lätt att provanställa i 6 månader, visstidsanställa i 12 månader. Samtidigt får ungdomar kicken för vad som helst.
Centerpartiet vill försämra ännu mer. Genom att hänvisa till det dåliga arbetsmarknadsläget vill man sänka löner, motverka fack och med osäkrare anställningar göra det ännu enklare att avskeda folk. Den ”flexibilitet” som Centerpartiet efterlyser för att arbetsgivare ska våga anställa finns redan. Det är inte större otrygghet som ungdomarna behöver. De behöver trygghet och framtidstro. Det får man inte med Centerns politik. Unken högerpolitik var ordet.
Peter Bowin (v) Ronneby
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar