Johan Sandevärn tycker att jag visar ”prov på vänsterns klassiska pessimistiska synsätt” nu när ”den borgerliga högern utger sig för att vara arbetarparti och vänstern har tagit över den konservativa ställningen”. Jag kan lugna honom med att vänstern inte har tagit över den konservativa ställningen. Den underhåller högerkartellen så bra på egen hand. Däremot kan vi diskutera ”förändringstrycket” som frammanas som ett mantra från borgerligt håll.
Varför behöver vi förändra något som fungerar skapligt? Genom privatisering ska vi få fler aktörer som ger minskade vårdköer och fler vårdplatser, hävdar Johan Sandevärn.
Ändå håller han med om att vi i Sverige idag ger bra vård till de flesta och är ledande i den europeiska statistiken.
Nedskärningar, vårdköer, föråldrad utrustning, personalbrist samt underbetald vårdpersonal tillhör de mantra borgerligheten använder för att lura oss medborgare att gå med på privatiseringar, ”vårdcheckar” och allehanda val. Detta ska sedan användas i situationer när de flesta av oss är sjuka. Jag vidhåller att jag vill ha vård när jag är sjuk. Inte åka billig taxi mellan akutmottagningar och privatläkare, eller för den delen, någon privatfinansierad sjukförsäkringslösning de flesta inte har råd med, eller någon gräddfil som inte är till för mig och de flesta. Dessa s.k. förbättringar blir försämringar och det är det jag menar i min debattartikel. Detta pessimistiska synsätt delar jag med många. Vi tror helt enkelt inte på den borgerligt förda politiken.
Av ideologiska skäl antar Sandevärn att jag vill lösa problemen genom några extra siffror på skattesedeln. Själv menar han att det finns enklare lösningar som samtidigt gynnar fler. Tillåt mig svara: Pyttsan!
Privatiseringarna jag angriper som profitering på sjuka är i själva verket en Sisyfoskur mot de problem som belastar svensk sjukvård. Varför?Högerkartellen menar att privatiseringar skulle ge möjlighet till minskade köer då fler aktörer istället för en kan dela på vårdtagarna (=skattepengarna). Jag befarar att detta endast skapar ”gräddfiler” för de med pengar.
Med privatisering följer också konkurrens brukar marknadskramarna hävda. De aktörer som ger bästa möjliga sjukvård till bästa pris kommer att få flest vårdtagare vilket tvingar aktörerna till att hålla en hög standard och följa den tekniska utvecklingen om verksamheten skall bli lyckad. De aktörer som inte lyckas hålla standarden uppe eller attrahera vårdtagare sållas bort. Kunden (eller vårdtagaren) i centrum, menar marknadskramarna. Samtidigt ska det skapas profit. Här är problemet. Hur detta går till i verkligheten kan man se exempel på i ”Sicko”, Michael Moores mycket kritiska film om just privatiseringen av sjukvård. I filmen varna han också svenskarna för följderna av den typen av sjukvård.
Underbemanning och nedskärningar bidrar till tunga arbetspass för låga löner, menar Sandevärn och jag håller med. Orsakerna till detta är vi däremot ganska oense om. Att akutmottagningar och vårdcentraler läggs ned beror på många orsaker. Att privatiserad sjukvård skulle bidra till att vårdplatserna kommer till vårdtagarna i stället för tvärt om tror jag inte på. Inte om man med vårdtagarna menar alla. Här skiljer sig våra synsätt ordentligt.
Den s.k. ”vårdpengen” skulle innebära just det som Michael Moore varnar för i ”Sicko”. När du är sjuk ska du åka runt och förhandla om billigast vård, Tilläggsförsäkringar och andra anställningsförmåner ska räknas in i eventuellt vårdbehov och utförande. I slutändan sitter du med ett försäkringsbolag som inte accepterar din sjukdom, eftersom de då får betala.
Denna valfrihet betackar jag mig för. När jag är sjuk vill jag ha kvalificerad vård, lika för alla, både när det gäller tillgänglighet som kvalitet. Jag vill inte vara beroende av privata försäkringar, gräddfiler in till specialistvård eller för den delen, en fet plånbok för att över huvud taget överleva. Varför någon ska göra profit på andras sjukdom är för mig obegripligt.Huruvida detta är ideologiska skygglappar och ett pessimistiskt synsätt överlåter jag åt andra än Sandevärn att bedöma.
Peter Bowin (v)
Varför behöver vi förändra något som fungerar skapligt? Genom privatisering ska vi få fler aktörer som ger minskade vårdköer och fler vårdplatser, hävdar Johan Sandevärn.
Ändå håller han med om att vi i Sverige idag ger bra vård till de flesta och är ledande i den europeiska statistiken.
Nedskärningar, vårdköer, föråldrad utrustning, personalbrist samt underbetald vårdpersonal tillhör de mantra borgerligheten använder för att lura oss medborgare att gå med på privatiseringar, ”vårdcheckar” och allehanda val. Detta ska sedan användas i situationer när de flesta av oss är sjuka. Jag vidhåller att jag vill ha vård när jag är sjuk. Inte åka billig taxi mellan akutmottagningar och privatläkare, eller för den delen, någon privatfinansierad sjukförsäkringslösning de flesta inte har råd med, eller någon gräddfil som inte är till för mig och de flesta. Dessa s.k. förbättringar blir försämringar och det är det jag menar i min debattartikel. Detta pessimistiska synsätt delar jag med många. Vi tror helt enkelt inte på den borgerligt förda politiken.
Av ideologiska skäl antar Sandevärn att jag vill lösa problemen genom några extra siffror på skattesedeln. Själv menar han att det finns enklare lösningar som samtidigt gynnar fler. Tillåt mig svara: Pyttsan!
Privatiseringarna jag angriper som profitering på sjuka är i själva verket en Sisyfoskur mot de problem som belastar svensk sjukvård. Varför?Högerkartellen menar att privatiseringar skulle ge möjlighet till minskade köer då fler aktörer istället för en kan dela på vårdtagarna (=skattepengarna). Jag befarar att detta endast skapar ”gräddfiler” för de med pengar.
Med privatisering följer också konkurrens brukar marknadskramarna hävda. De aktörer som ger bästa möjliga sjukvård till bästa pris kommer att få flest vårdtagare vilket tvingar aktörerna till att hålla en hög standard och följa den tekniska utvecklingen om verksamheten skall bli lyckad. De aktörer som inte lyckas hålla standarden uppe eller attrahera vårdtagare sållas bort. Kunden (eller vårdtagaren) i centrum, menar marknadskramarna. Samtidigt ska det skapas profit. Här är problemet. Hur detta går till i verkligheten kan man se exempel på i ”Sicko”, Michael Moores mycket kritiska film om just privatiseringen av sjukvård. I filmen varna han också svenskarna för följderna av den typen av sjukvård.
Underbemanning och nedskärningar bidrar till tunga arbetspass för låga löner, menar Sandevärn och jag håller med. Orsakerna till detta är vi däremot ganska oense om. Att akutmottagningar och vårdcentraler läggs ned beror på många orsaker. Att privatiserad sjukvård skulle bidra till att vårdplatserna kommer till vårdtagarna i stället för tvärt om tror jag inte på. Inte om man med vårdtagarna menar alla. Här skiljer sig våra synsätt ordentligt.
Den s.k. ”vårdpengen” skulle innebära just det som Michael Moore varnar för i ”Sicko”. När du är sjuk ska du åka runt och förhandla om billigast vård, Tilläggsförsäkringar och andra anställningsförmåner ska räknas in i eventuellt vårdbehov och utförande. I slutändan sitter du med ett försäkringsbolag som inte accepterar din sjukdom, eftersom de då får betala.
Denna valfrihet betackar jag mig för. När jag är sjuk vill jag ha kvalificerad vård, lika för alla, både när det gäller tillgänglighet som kvalitet. Jag vill inte vara beroende av privata försäkringar, gräddfiler in till specialistvård eller för den delen, en fet plånbok för att över huvud taget överleva. Varför någon ska göra profit på andras sjukdom är för mig obegripligt.Huruvida detta är ideologiska skygglappar och ett pessimistiskt synsätt överlåter jag åt andra än Sandevärn att bedöma.
Peter Bowin (v)
Läs Johan Sandevärns inlägg här:
Läs det ursprunliga debattinlägget här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar